Glad Påsk

 

Eftersom korsfästelsen vid tiden när det hände sågs som en offerhandling av de som följde judisk tradition, så valdes korset som symbol av de som byggde upp den kristna kyrkan. För dem betydde korsfästelsen att Gud offrat Jesus för människornas skull.

Men denna symbol började inte användas förrän flera hundra år förflutit. Under de första århundradena efter Jesu död användes i stället fisken som symbol för Jesus, som ett hemligt tecken till andra invigda. Fisk heter ichtys på grekiska och bokstäverna är de grekiska begynnelsebokstäverna i ”Jesus Kristus, Guds son, Frälsaren”.

Det budskap dessa invigda ville sprida var den glada nyheten om att Jesus besegrat döden i och med sin uppståndelse, och om Jesu löfte ”Jag är med er till tidens slut”.

”Återigen erbjuder jag mitt liv som levnadsexempel och upprepar ånyo det budskap som uttrycktes i En kurs i mirakler: den sanna meningen med korsfästelsen är att den var det slutgiltiga och definitiva slutet på all sådan rädsla och alla sådana myter. Alla sådana rädslor togs till korset med mig och förvisades genom uppståndelsen av den härlighet som är vår.

Var inte rädda. Mina bröder och systrar i Kristus, inse att det inte finns någon orsak till rädsla. Du kan inte flyga för nära solen. Du kan inte längre låta dig luras av tragiska berättelser eller av fallna hjältar. Din berättelse handlar om härlighet. Din storhet kan inte längre förnekas, om inte du förnekar den.”

(En kurs i kärlek)

Det låter nästan som om Jesus hade kunnat avsluta denna mening med orden Glad Påsk!

(Du vet väl att du kan få påskens budskap varje helgdag via epost från Mirakelkalendern?)

Konspirationsteorier

 

I dessa tider hävdar många att de förmedlar ”Sanningen” med stort S. Massmedia, sociala media och internet har gjort det möjligt för oss att vara oerhört välinformerade och oerhört felinformerade, samtidigt. Kan det till och med finnas en risk att man drabbas av tankevirus som gör att man tappar färgseendet och ser världen i svart och vitt?

Hur finner man ”sanningen” om någonting som helst? Är hjärnan rätt verktyg för det, eller hjärtat? Eller är kanske en kombination av bägge bra? Kanske man då inte riskerar att sund vaksamhet blir till misstänksamhet, att tillit till människors inneboende godhet blir till misstro?

”Det som lärs genom sinnet stuvar bara om verkligheten. Sinnet håller sedan fast vid den nya verkligheten som en ny uppsättning regler, utan att det förändras. Det ser verkligheten genom dessa nya mentala konstruktioner och kallar det ett nytt sätt att se. För att upprätthålla sin nya verklighet måste det insistera på att andra lyder dessa nya regler. Sanningen har blivit funnen, säger det, och den finns ’här’ i dessa nya regler och inte i de där gamla. Sinnet kommer sedan att säga åt dig hur du ska känna enligt dess regler och förhindra alla sätt att känna, alla sätt att vara som verkar motsäga dessa regler, som om det, tack vare dessa regler, vet hur allt är.”

”Den säkerhet du söker väntar alltid på någonting som du ännu inte har – en viss information, en viss garanti, vissa bevis eller en viss bekräftelse. Du kanske tänker att om du har ’rätt’ blir du framgångsrik, om du är ’framgångsrik’ kommer du att vara säker, om du är ’god’ kommer det att gå bra för dig. Du ser inte dessa sätt att tänka som idéer knutna till vinst och förlust, men det är de. Allt tänkande av typen ’om det här, i så fall det där’ är ett tänkande i termer av vinst och förlust. Det är därför vi har försökt lämna tänkandet bakom oss. Denna övertygelse om vinst och förlust är en hörnsten i ert varseblivningssystem, sett utifrån inställningen ’om det här, i så fall det där’. Den styr din tillvaros natur därför att du har gjort den till härskaren genom att överge Guds lagar. Guds lagar är kärlekens lagar. I kärlekens lagar finns det ingen förlust utan endast vinst.”

(En kurs i kärlek)

Gudsbild

 

Jag gör mig inre bilder av alla, framför allt de jag inte vet så mycket om. Bilder av Jesus, av Gud. Men också av andra, dem jag möter i livet. Framför allt gör jag mig en bild av mig själv. Alla dessa bilder färgas av mitt sinne, och kan bli helt olika om jag låter mitt sinne styras av rädsla eller av kärlek.

Min egna Gudsbild är en av kärlekens Gud, en Gud och en Kärlek som genomsyrar allt. Den gamla bilden av en straffande, hämndlysten Gud ”någon annan stans” känns mig helt främmande. Min egna bild av Jesus är den enkle snickarsonen i ett litet arabiskt land, en människa som vaknade till Guds närvaro, och som med sitt liv som exempel lärde ut Guds allomfattande kärlek. Att Gud skulle ha ”offrat” honom känns orimligt, snarare är uppståndelsen budskapet i Jesu livsexempel - livet och kärleken övervinner allt.

Den här bilden har jag valt som omslag till min bok ”Jag, Yeshua, väckaren”:

 
Moses kom nog så nära sanningen det är möjligt genom att göra sig en inre bild av Gud i form av en brinnande buske, med en eld som inget förtärde, genom att höra orden ”Jag Är den som Är.”

I En kurs i kärlek säger Jesus detta om inre bilder:

”Du tänker på Gud som din avbild, och den bild du har av dig själv har varit felaktig. Eftersom du tror att du är separat, skapade du Gud som en särskild och separat varelse.”

”Du har separerat mig från dig genom din projektion. Men det som du projicerade och kallade Gud, liksom det som du projicerade och kallade tusentals andra ’saker’, separerade du från dig själv endast i tid och rum. I tiden och rummet blev dina projektioner separata och någonting annat än du var. Det är det som den här världen av tid och rum är. En värld som är en projektion som du har gjort, en värld som har den gestalt och form, den egenskap och det värde, den framtoning och mening som du ger den. Detta är ditt universum. Jag har varit detta universums Gud för dig.”

”Gud är kärleken och kärleken är Gud. Jag är en utsträckning av kärleken, precis som du är. Detta är det enda som Jag Är innebär. Det finns inget Jag Är förutom genom kärlekens utsträckande. Hur utsträcker sig kärleken? Genom relationer.”

Ho-o pono pono

 

Att ha någon att skylla på är egots metod att slippa känna skuld. En bra metod, ett ”motgift” mot bitterhet, som kan hjälpa en undvika att separera sig från en broder eller syster som man attackerar på detta sätt, är den hawaiianska helande-övningen Ho’o Ponopono:

1. Jag är ledsen att jag tänker så här om dig.
2. Förlåt mig.
3. Tack!
4. Jag älskar dig.

Den här metoden kanske verkar för enkel för att fungera, men jag använder den dagligen, och den skänker förunderlig frid, inte bara hos mig, utan också hos den det berör, trots att jag gör övningen tyst för mig själv.

Läs om hur en hawaiiansk psykiater fick ett värstingfängelse att bli överflödigt med hjälp av metoden.


”Om du håller fast vid ånger håller du fast vid skuldbeläggande. Om du håller fast vid skuldbeläggande håller du fast vid bitterhet. Om denna ånger och detta skuldbeläggande har att göra med dig själv kanske du inte känner som om du har rätt att släppa det. Om du inte känner som om du har rätt att släppa det väljer du att fortsätta vara förbittrad och väljer att straffas för dina ’synder’. Så länge detta är vad du fortsätter att välja, är detta vad som fortsättningsvis kommer att visa sig i din värld.”

”Att vara villig att bli förlåten är förebud om soningen, det tillstånd i vilket du låter dina misstag bli rättade åt dig. Dessa misstag är inte de synder du anklagar dig själv för, utan endast dina felaktiga varseblivningar. Rättelse, eller soning, återför dig till ditt naturliga tillstånd där sant seende råder och misstag och synd försvinner.”

(En kurs i kärlek)

Tillit eller misstro

 

Bilden, förutom att felaktigt anta att Jesus inte vet vad som pågår just nu i världen, sätter ändå fingret på något viktigt: ska jag låta mitt handlande baseras på tillit eller misstro?

Jag tror att Jesus hade valt att lita på att experter och sjukvård drivs av omsorg om oss. Han hade förmodligen valt att sätta på sig munskydd och att låta vaccinera sig. Inte för att han hade varit rädd för sjukdomen, utan i omsorg om de han kunde komma att smitta och i omsorg om alla de som sliter för att skydda och bota.

Tänk hypotetiskt – anta att 1000 människor har möjlighet att aktivt påverka ditt liv just nu. Många av dessa är förmodligen folkvalda politiker, myndighetsexperter och journalister.

Valet av misstro: du väljer att tro att 900 av dessa 1000 drivs av egoistiska motiv, att de vill möta sina egna behov på bekostnad av dina, att de har en dold agenda. Du bryter därför kontakten med dem, för att skydda dig själv. Att 10 av de 100 du har fortsatt kontakt med själva drivs av misstro kommer du inte att inse, eftersom ni har samma drivkraft. Att många av de 900 som du bröt kontakten med faktiskt ville dig väl får du aldrig reda på. Nu återstår det 90 personer som både vill dig väl och som aktivt kan påverka ditt liv på ett positivt sätt.

Valet av tillit: du väljer att tro att alla 1000 vill dig väl, att de gör sitt bästa, och att de använder vetenskap och sunt förnuft styra sitt handlande. Ditt val kommer få dig att ha fortsatt kontakt med dem, låta dem kunna påverka ditt liv. Tack vare att du har fortsatt kontakt upptäcker du efter ett tag att 100 av dessa tyvärr styrs av rädsla, och därför inte låter sunt förnuft styra sitt handlande. För att inte låta dem skada dig (och därmed sig själva) skyddar du dig därför mot deras påverkan. Nu återstår det ändå 900 personer som du kan lita på, och som du låter påverka ditt liv på ett positivt sätt.

Vilket av dessa val verkar förnuftigast?

(Den hypotetiska tanken jag har formulerat här är inspirerad av boken ”I grunden god” av Rutger Bregman, https://www.adlibris.com/se/bok/i-grunden-god-en-optimistisk-historia-om-manniskans-natur-9789127168701 )

Jesus säger i En kurs i kärlek att valet av kärlek är att välja att aktivt vara i relation, med andra, med situationer, med världen.

”Att leva i relation är att leva från ditt centrum, hjärtat i ditt Själv. Det är fullkomlig tillit till själva relationen, snarare än till sinnet. Således återspeglar dina handlingar det rätta svaret på den relation som uppstår i nuet, snarare än på dina förutbestämda åsikter om andra, tidigare bedömningar som ditt sinne en gång gjorde och litar på av gammal vana, eller dina funderingar över vad situationen kan betyda för din framtid. Det är inte det individuella ’du’ som dikterar dina svar på olika situationer, baserade på ytliga tolkningar av vad dessa situationer innebär. Det är snarare duet i och inom relationen som svarar utifrån den kunskap som erhållits genom relationen.”

Följ mig

 

Tolv män bestämde sig för att följa Jesus utan att egentligen veta varför de beslutat sig för att göra det. De fattade sina beslut omedelbart, utan betänketid, utifrån vad hjärtat sade dem, när de fick uppmaningen ”Följ mig!”

(Tecknaren av bilden utgår från Bibelns version, där kvinnor inte räknades, så minst 13 borde det egentligen stå…)

I En kurs i kärlek ställer han åter frågan:

”På samma sätt som du en gång valde separation kan du nu välja enhet. Att du inte visste att enheten var ett val har hindrat dig att göra detta val tills nu. Nu säger jag klart och tydligt till dig, valet är ditt. Gör ett nytt val.

När du gör ditt val, kom ihåg att ditt val måste vara helhjärtat, ty det är i helhjärtadheten som makten att välja finns. Ett splittrat sinne och hjärta kan hindra dig från att använda makten att välja, men det kan inte hindra dig från att hävda att detta val är ditt eget. Välj på nytt och låt himlens makt komma för att tillsluta klyftan mellan ditt sinne och hjärta och göra dig hel igen.

Att göra anspråk på din identitet och din förmåga att göra val är en akt som kommer från en helt annan plats än beslutsfattande. Att göra anspråk på är besläktat med bön och innebär ingenting annat än att be om, att be om ditt sanna arv. Du har känt att du behöver veta vad det är som du ber om. Och ändå kan du inte veta förrän du får ditt arv. Kan du lita på att ditt sanna arv är vad du i sanning önskar, även om du inte vet exakt vad det arvet är?

Kan du inte följa mig i mitt val och acceptera det som ditt eget?

Du som så länge varit rädd för att begära dina minsta gåvor, titta återigen på ordet begära, med den definition jag har tillhandahållit. Att begära är också motsatsen till hur du har varseblivit det, i betydelsen att begära någonting för egen del: du begär inte för att äga eller för att separera det som du har, från det som någon annan har, för att sedan kalla det speciellt. Du begär för att begära tillbaka ditt Själv.”

(EKIK K:29.19)

Mammons första bud

Mammons första bud är ”What’s in it for me?” Både individuellt och kollektivt tror vi att vi måste konkurrera, tävla för att vinna, ”se om vårt hus”. I vårt fokus på vad som är användbart, till nytta för oss, får vi tunnelseende och ser inte Guds gåva som erbjuds utan förbehåll.

”Oändligt lång tid har gått sedan skapelsen började, och ni har fortfarande inte lärt er lektionen om himlens fåglar eller blommorna på marken. Två tusen år har gått sedan ni ombads uppmärksamma denna lektion. Liljorna på marken varken sår eller skördar och ändå blir de sörjda för. Himlens fåglar lever för att sjunga en sång av glädje. Det gör även du.

…

Ditt sökande efter det som du tror att du saknar blir således en kapplöpning mot döden. Du söker det här, du söker det där, och jäktar på till nästa sak och nästa. Varje person springer detta lopp ensam, med hopp om seger bara för egen del. Du inser inte att om du skulle stanna och ta din broders hand, skulle kapplöpningsbanan förvandlas till en dal full med liljor, och du skulle återfinna dig själv på andra sidan mållinjen, och där kunna vila ut till slut. Uppmaningen att vila i frid är till för de levande, inte de döda. Men så länge du deltar i kapplöpningen vet du inte det.”

(En kurs i kärlek K:9.32, 41)

Fri vilja

Har du verkligen en fri vilja?

Eller lever du i egots illusion av fri vilja? En illusion som byggts upp av ”sanningar” som ”Om jag ger bort något har jag mindre”, ”Jag är i grunden helt ensam, och måste klara mig själv”, och liknande.

Många tror att fri vilja står i motsats till att följa Guds vilja, att det senare innebär underkastelse. Det motsatta är sant: att välja att vara villig att följa Guds vilja är att befria sin vilja.

”Din villighet att göra ett nytt val är det som än en gång kommer att göra din fria vilja lik din Faders vilja, som i sanning är ett med den.

Din benägenhet att skydda din fria vilja är orsaken till varför vi måste skilja villighet från din varseblivning av fri vilja. Din fria vilja är den sista bastionen för din enskilda armé, den sista försvarslinjen, den plats där den sista striden kommer att äga rum. Vad din Fader önskar innan du har nått fram till denna sista strid, är din villighet att ändra ditt sinne vad gäller dess behov av att utkämpa den.

Gud kommer aldrig att tvinga din fria vilja ifrån dig, eller slåss för att erövra den åt sig själv. Denna sista strid äger rum i ditt eget sinne och den är ett påhitt av de illusioner som du har gjort. Släpp nu denna profetia som du har gjort och inse att villighet inte utesluter fri vilja.”

(En kurs i kärlek K:11.12)

Borttappat

Har du tappat bort dig själv?

Många söker självförverkligande, söker finna sig själva, genom att söka utanför sig själva, i böcker, i religioner, hos guruer av olika slag. I skrifter om och av Jesus, till exempel i En kurs i mirakler och En kurs i kärlek, beskrivs den enda plan som kan fungera - Guds plan - där du finner att det som du trodde var förlorat alltid har funnits, i ditt inre, i ditt hjärta.

”Att i andra människor, i saker och ting och på andra platser, leta efter det som du har förlorat är bara ett tecken på att du inte förstår att det som du har förlorat fortfarande tillhör dig. Det som du har förlorat saknas men är inte borta. Det som du har förlorat är dolt för dig men har inte försvunnit eller upphört att finnas. Det som du har förlorat är verkligen värdefullt, och det vet du. Men du vet inte vad detta värdefulla någonting är. En enda sak är säker: när du har funnit det kommer du att veta att det har återfunnits. Det är detta som kommer att skänka dig lycka och frid, belåtenhet och en känsla av tillhörighet. Det är detta som kommer att få dig att känna att din tid här inte har varit förgäves.”

(En kurs i kärlek K:9.39)

Väckelse

Många använder ordet väckelse på ett bokstavligt sätt – de försöker väcka andra till tro med starka uttryck, med övertygande argumentation och med hög röst.

Men det som är i behov att väckas är hågkomsten av vem man egentligen är, och var man egentligen är. Som man skulle väcka ett barn plågat av mardrömmar – tyst och försiktigt, för annars ökar man skräcken hos barnet.

I sitt eget hjärta vet man hur detta behöver gå till, och man vet att man behöver rikta sig till är den andra personens hjärta, inte sinne.

En kurs i kärlek säger att detta bara kan ske med ”hjärtats språk”:

”Ditt hjärtas språk är ett språk som talas så tyst och med sådan mildhet att de som inte kan komma till ro inte känner till det.

Ditt hjärtas språk kallar vi kommunion. Kommunion är förening, den förening som vi här kommer att tala om som att den tillhör den högsta nivån, även om det i sanning inte alls finns några nivåer som separerar. För dig som lärande varelse kan idén om nivåer vara till gagn och kommer att hjälpa dig se att du går framåt, från ett steg, eller en inlärningsnivå, till nästa. Detta är mer en process om hågkomst än inlärning, och det kommer du att förstå när minnet börjar återvända till dig. Ditt hjärta kommer att hjälpa dig ersätta tänkande med hågkomst.

Att komma ihåg kan på så sätt upplevas som hjärtats språk. Denna hågkomst handlar inte om att minnas forna dagar som du tillbringat på den här jorden utan om att minnas vem du verkligen är. Den kommer ur den djupaste delen av dig, från det centrum i vilket du är förenad med Kristus.”

(En kurs i kärlek, K:8.2)

Internationella kvinnodagen

 

Jag vill uppmärksamma Internationella kvinnodagen i dag 8 mars med att länka till ett citat ur En kurs i kärlek, ett citat om Marias väg, en väg vi alla, män och kvinnor, till slut kommer att följa.

https://enkursikarlek.org/210308%20Marias%20v%c3%a4g.pdf

Delande

 

Vad är ett äkta möte?

Vi är så upptagna med att dela på Facebook och att sukta efter likes, att vi glömt att delande, att dela med oss av varandra i ett äkta möte, också behöver göras ansikte mot ansikte, i relation,  med hjärtat, och med full närvaro.

”När något talar till ditt hjärta görs du redo för helhjärtadhetens återkomst, det tillstånd av förening i vilket allt som du lär dig delas, först av både sinne och hjärta, och sedan i enhet med dina bröder och systrar.”

(En kurs i kärlek)

Guds gåvor

 

Vet du egentligen vad som är bäst för dig?

Våra ”åsikter”, ”principer” och ”sanningar” hindrar oss ibland att lyssna med hjärtat och att i tillit ta emot Guds gåvor.

”Guds vilja för dig är att du ska vara lycklig, och detta kan du vara säker på. Att rätta din vilja efter Guds vilja är ingenting annat än att göra detta säkra tillstånd till ditt hem. Detta är ingenting annat än en önskan som går i uppfyllelse, och när det är det enda du önskar kommer den att bli uppfylld. Och när denna gåva beviljas dig får du vila och kan lägga av dig alla tunga bördor som du har burit.”

(En kurs i kärlek)

Skillnaden

 

”Föredrar du att ha rätt eller att vara lycklig?”

Jesus ställer frågan i En kurs i mirakler, och utvecklar den vidare i En kurs i kärlek:

”Lycka är ingen prioritet för egot, men att ha rätt är ganska viktigt för det. Det skulle föredra att vara allvarligt och tungsint i stället för lättsamt och gladlynt. Att ta livet på allvar är en huvudstrategi hos det separerade självet som ser sitt eget allvar som nödvändigt för att bibehålla sin separation. Glädje är därför det största hotet mot det separerade självet ty glädjen kommer från förening och förstärker föreningens dragningskraft på bekostnad av separationens dragningskraft.”

(EKIK K:10.19)

Asylsökande

 

Finns verkligen "onda människor"?

I vårt land finns allt fler förlorade söner. Så länge som du betraktar någon av dessa som ”ond” vidmakthåller du avståndet mellan oss människor, och vidmakthåller därmed bortvändheten från Gud. Gud behöver inte förlåta, för Han ser inte ”ondska” eller ”synd”.

Men vi behöver förlåta, både andra och oss själva. Vi behöver sträcka ut en hand, välkomna och hjälpa. Utan undantag är vi alla Guds söner och döttrar. Många av oss bor ”hemma” hos Gud, men vissa är ”den förlorade sonen” eller ”den förlorade dottern”, som förirrat sig och låtit sig styras av rädsla i stället för att välja kärlek.

Jesus säger i En kurs i kärlek:

”Sanningen om vem du är har aldrig förändrats och du är så som du skapades. Form och beteende är emellertid underkastade förändring, liksom dina uttryck för vem du är. Denna skillnad måste du till fullo inse, för att du ska kunna acceptera sanningen om vem du är och komma till ett accepterande av denna sannings oföränderliga natur. Detta kan likställas med att vara färdig med sökandet. Detta är det slutgiltiga accepterandet av att du har ’funnit’ och att du har blivit funnen. Du behöver inte längre resa vidare längs sökandets vägar. Sanningen om dig själv som du upptäcker nu kommer inte att bli en ny sanning när du tar en ny väg. Din väg är nu säker och det slutliga accepterandet av den är nödvändigt. Du är den förlorade sonen och dottern som har kommit hem igen. Ditt besök varar för evigt. Du är inte här för att vila och samla kraft till ännu en resa i sökandet efter någonting som inte är tillgängligt här. Här är de redan fullbordades rike. Detta är hemma.”

(EKIK A2:8.6)

Gyllene regeln

 

Behövs Gyllene regeln?

Jesus råder oss att följa Gyllene regeln, som ett sätt att låta kärlek i stället för rädsla råda över våra tankar och handlingar.

Men Gyllene regeln behövs bara så länge som du ser din broder eller din syster som åtskild från dig. Om och när du börjar dela Kristus-medvetandet med Honom, och därigenom upplever Etthet med allt och alla, behövs inte längre några regler eller anvisningar.

Jesus säger i En kurs i kärlek :

”Kalla på din relation med mig så att den kan hjälpa dig, på samma sätt som jag kallar på dig så att du kan hjälpa mig, att uppmana alla våra bröder och systrar att återvända till enheten. Vi vänder oss till varandra i tacksamhet. Detta är den helhjärtades inställning, den plats från vilken alla kallelser utgår och blir mottagna, den plats där det sanna tänkandet uppstår hos dem som är förenade till sinne och hjärta. Tacksamhet är erkännandet av nådens tillstånd i vilket du existerar här, och för evigt förblir bortom all tid och bortom formens värld. Det är en känsla av lovsång och tacksamhet som flödar mellan oss nu. Himlens ljus skiner inte ner på dig, utan blir givet och mottaget i ett jämlikt utbyte mellan alla som i skapelsen existerar tillsammans i evig etthet.”

Bekvämlighet

 

Bekvämlighet och vana frestar mig att acceptera den värld jag varseblir, en värld där jag bara ser konflikt, lidande och ondska. I stället för att resa mig ur min bekväma fåtölj och följa mitt hjärtas kall, att agera på det jag skulle kunna välja att se - antingen kärlek eller rop på kärlek - så blir jag resignerat sittande…

”Du som har kommit nära sanningen, bara för att vända ryggen till och vägra se den, vänd dig om och titta en gång till. Du har avverkat din resväg och slutet på resan är inom synhåll. Du står framme vid avgrundens rand med utsikt över den nya världen, som glittrar i all sin himmelska skönhet och badar i ett gyllene ljus bara en liten bit bort. Medan du kunde ha sett den här synen vände du i stället ryggen till och suckade, såg tillbaka på en värld som är bekant för dig, och valde den i stället. Du förstår inte att du, i och med detta val, även om det är gjort med den goda avsikten att gå tillbaka och göra skillnad, fortfarande väljer helvetet när du i stället kunde ha valt himmelriket. Ändå vet du att det enda sanna sättet att förändra världen är att välja himmelriket. Det är att byta ut en värld mot en annan. Det är detta du är rädd för att göra. Du är så rädd för att släppa taget om den värld du har känt att du inte kommer att byta ut den, inte kommer att lämna den, även om det är en värld präglad av konflikt, sjukdom och död.”

(En kurs i kärlek)