Matteus säger i 6:24
”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
Tja, varför inte? Det är väl bra att gardera sig? Varför måste man välja?
Få tänker väl numera på Mammon som en ”makt” att be till, men i praktiken är dock Mammon fortfarande en mäktig avgud, representerad av de personer vi tillskriver finansiell makt över våra liv. Men de har bara den makt vi ger dem.
Jag kan återta min egen makt över mitt eget liv, men bara om jag helhjärtat väljer kärlekens makt. När jag gör detta val, i varje situation, vid varje tanke som väcker oro eller dömande, så känner jag hur jag då får tillgång till Guds Kärleks Makt.
”Uppmaningen att vila i frid är till för de levande, inte de
döda. Men så länge du deltar i kapplöpningen vet du inte det. Tävlandet som
leder till individuella prestationer har blivit den avgud som du förhärligar,
och du behöver inte leta långt borta efter bevis för att det är så. Denna
avgudadyrkan säger dig att ära är få förunnat, och så intar du din plats på
startlinjen och satsar allt för äran. Du deltar i loppet så länge du kan och
vare sig du vinner eller förlorar var ditt deltagande i tävlingen ingenting
annat än den erforderliga offergåvan till den avgud som du har gjort. Och vid
en viss tidpunkt, när du inte kan springa loppet längre, bugar du dig för dem
som uppnått äran; de blir dina avgudar och du blir deras undersåte, som ser med
avund och vördnad på vad de gör. För dessa offrar du dig och betygar din
vördnad. Till dessa säger du ’jag skulle vilja vara som ni’. Hos dessa söker du
en ställföreträdande uppfyllelse, eftersom du givit upp hoppet om verklig
uppfyllelse. Här blir du road, upprörd, upprymd eller avskräckt. Här ser du
gladiatorerna döda varandra för ditt nöjes skull. Här uppvisas din
föreställning om användande i all sin fasansfulla detaljrikedom.
Vad är detta annat än en demonstration, i
större skala, av vad du upplever varje dag? Det här är kontentan av vad allt
som är större än du själv visar dig. Hela samhället, grupper, arbetslag och
organisationer är ingenting annat än ett kollektivt porträtt av individuella
önskningar. Slavar och herrar endast använder varandra och samma lagar fjättrar
båda. Vem är herre och vem är slav i denna kropp som du kallar ditt hem? Vilken
frihet skulle du ha utan de krav som din kropp ställer på dig? Samma fråga kan
ställas om den här världen vilken du ser som kroppens hem. Vem är herre och vem
är slav när båda hålls i slaveri? Att lovprisa avgudar är heller ingenting
annat än slaveri. Utan din avgudadyrkan skulle deras ära inte finnas mer, och
därför lever de i en rädsla som inte är mindre än rädslan hos dem som avgudar
dem.”
(En kurs i kärlek, K:9.41-42)
