Profetior

 

Finns profetior? Eller påverkar de oss bara undermedvetet, så att de skapar självuppfyllande övertygelser?

Detta kan vara en viktig fråga i valet mellan att profetera om världens undergång eller att sia om en positiv utveckling för mänskligheten.

Så här säger Jesus om profetior:

”Det har gjorts många förutsägelser om framtiden och många av dem har kallats profetior. Men framtiden återstår fortfarande att skapa.

Framtiden beror på dig som är villig att lämna det ständiga lärandet bakom dig och som är villig att acceptera din nya roll som skapare av det nya – skapare av framtiden.

Kan jag lära dig att göra detta? Min kära broder eller syster i Kristus, på samma sätt som du villigt avgick som din egen lärare, avgår jag nu villigt som din lärare. I enheten finns det inget behov av lärare eller elever. Det enda behov som finns är ett vidmakthållet Kristus-medvetande i vilket vi existerar tillsammans som skapare i enhet och relation.”

 

(En kurs i kärlek, A4:11.1-3)

Skapelse

 

Skapade Gud världen vid tidens början?

Eller kommer denna föreställning ur en gammal dualistisk syn på Gud och människan? Med en monistisk utgångspunkt är vi ett med Gud och äger samma skaparkraft, och skapelsen är då något som pågår hela tiden. Vårt val är ”vem i oss” som skapar – vårt ego eller Kristus i oss. Detta val bestämmer vilken värld vi varseblir.

”Den värld du varseblir är din återupprepning av skapelsen, påbörjad varje morgon och avslutad varje kväll. Varje dag hålls din skapelse ihop av det tankesystem som gav upphov till den. Att observera detta är att se dess verklighet. Att se denna verklighet är att se den bild av Gud som du har skapat till Guds like. Denna bild grundar sig på ditt minne av sanningen om Guds skapelse och din önskan att skapa som din fader skapar. Den är det bästa som du i din glömska kunde åstadkomma; men ändå berättar den mycket för dig.

Allting hålls samman av det tankesystem som gav upphov till det. Det finns blott två tankesystem: Guds tankesystem och egots, eller det separerade självets tankesystem. Det separerade självets tankesystem ser allting i separata delar. Guds tankesystem ser allting som en enhet. Guds tankesystem innebär ständig skapelse, återfödelse och förnyelse. Egots tankesystem innebär ständig förstörelse och upplösning, förruttnelse och död. Och så lika varandra de ändå är!

Så likt att minnas det är, att tänka någonting som blir ihågkommet i minsta detalj och ändå inte ha någon aning om vad minnet handlar om! Allt minne är förvrängt och förvridet på grund av vad du vill att det ska vara. Var och en kan tänka på åtminstone en sedan länge ihågkommen incident som, när den överlämnades till sanningens ljus, avslöjade en lögn av ofantliga proportioner. Detta är minnen av dem du älskat och som du var säker på försökte skada dig, när de i sanning bara försökte hjälpa dig. Minnen av situationer som du menade var avsedda att hämma dig och bryta ned dig, när de i sanning var avsedda att lära dig vad du behövde lära dig för att det skulle leda dig till en framgång som du nu gläder dig åt.

Sålunda är ditt minne av Guds skapelse ett minne du håller kvar i minsta detalj och likväl döljer detaljerna sanningen så väl att all sanning blir till illusion. ”

(En kurs i kärlek, K:8.24-27)

Budord

Vad påverkar dig egentligen mer, över tid - budord eller råd?

Den kristendom som beskrivs i Gamla Testamentet är en budords-religion. Nya Testamentet, dock, som kommit till med Jesu levnadsexempel som grund, beskriver något nytt - Jesus står för den villkorslösa och icke-dömande kärleken, och han säger i princip ”Du är fri att göra vad du vill, men mycket av det du gör skadar dig själv och andra. Följ mitt exempel och du kommer att se himmelriket.”

”Endast Gud kan skänka fri vilja. När du ger din makt till sådana ting som din kropp och till sådana idéer som tid, blir din imitation av den gåva som fri vilja utgör, så bedrägligt placerad i illusionen, att du inte kan se denna galenskap för vad den i sanning är. Din kropp har ingen användning för din makt, och tiden gjordes inte för att leda till lycka.

Den fria vilja som Gud gav dig är det som har låtit dig göra vad du vill av dig själv och din värld. Nu ser du på denna värld med skuld och ser den som ett bevis på din ondskefulla natur. Den förstärker din övertygelse om att du har förändrats alltför mycket jämfört med vad du var, för att någonsin bli värd ditt sanna arv igen. Du fruktar att du skulle slösa bort även detta och låta det gå om intet. Det enda som kanske skulle kunna lyckas bevisa din ställning som kunglig arvtagare, skulle vara om du skulle kunna fixa till dig själv och världen, återställa den till ett tidigare tillstånd som du inbillar dig att du känner till. I detta scenario är Gud snarare lik din bankman än din fader. Du vill bevisa för Gud att du kan ’lyckas och nå framgång’, hellre än att be honom om hans hjälp. 

Så länge du inte vill bli förlåten, kommer du inte att känna förlåtelsens varsamma hand som rör vid dig och din värld. Även om det i sanning inte finns något behov av denna förlåtelse, eftersom det inte ligger någon sanning i denna stora förändring som du tror att du har genomgått, är din önskan att bli förlåten ett första steg bort från din övertygelse om att du kan fixa till saker själv, och genom att göra så förtjäna att få komma tillbaka till din faders hem. Att vara villig att bli förlåten är förebud om soningen, det tillstånd i vilket du låter dina misstag bli rättade åt dig. Dessa misstag är inte de synder du anklagar dig själv för, utan endast dina felaktiga varseblivningar. Rättelse, eller soning, återför dig till ditt naturliga tillstånd där sant seende råder och misstag och synd försvinner.”

(En kurs i kärlek, K:9.33-35)

Speciell kärlek

 

Vad är sann kärlek?

Vi använder oftast ordet kärlek för de ”avtal” vi sluter, medvetet eller undermedvetet, med dem vi ”älskar”. De är värda vår kärlek så länge som de följer avtalet. Vi tror oss vara värda andras kärlek så länge som vi möter ”avtalsvillkoren”.  Detta är egots ”kärlek”. Egot betraktar villkorslös kärlek som naiv, till och med farlig – vad skulle kunna hända om dårskap som detta tilläts råda? Egot kan inte förstå, och kommer aldrig kunna förstå, att Guds Kärlek är den oövervinnliga kraft som är det enda som kan rädda oss ur det kaos vi har försatt oss i, politiskt, klimatmässigt, socialt, ekonomiskt.

 

”Du är inte ombedd att tro på det otroliga, eller bortse från allt som förnuftet skulle säga dig. Endast det motsatta är sant. Du är ombedd att i stället ge upp kaos lagar till förmån för förnuftets lagar. Illusionens lagar till förmån för sanningens lagar.

Tro inte att förnuftet motsätter sig kärleken ty kärleken är den grundval på vilken förnuftet vilar. Grundvalen till din vansinniga värld är rädsla. Grundvalen till himmelriket, ditt sanna hem, är kärlek. Samma värld som vilar på dessa olika grundvalar kan inte annat än se helt olika ut.

Dina idéer om kärlek passar emellertid lika väl och bra ihop med ditt mål separationen som vad din idé om himmelriket gör. Ty vad du begär av kärleken är att den skiljer ut dig och gör dig speciell. Långt mer krävs av dem du älskar än av någon av dina andra bröder och systrar. Detta 'mer' som krävs är bara till för att bekräfta din idé om din egen speciellhet. Du letar efter ständiga bevis på att den här personen som du älskar besvarar din kärlek, och om du inte får den uppmärksamheten känner du att du har orsak att beklaga dig över sår som inte kan läka och skadestånd som inte kan betalas. Du håller alltså den du älskar mest av allt i största slaveri, och kallar detta slaveri en relation.”

(En kurs i kärlek, K14.8)

Kärlek är svårsålt

 

Inget enskilt ord har missförståtts, missbrukats, förvanskats och töntstämplats så mycket som ordet Kärlek. Inte konstigt att böcker som En kurs i mirakler och En kurs i kärlek kan kännas "svårsålda" - nästan ingen "köper" att kärlek egentligen är det enda som kan rädda oss. 

Jesus tar upp detta i En kurs i kärlek:

"Ordet kärlek är en del av det problem du har med den här kursen. Om jag skulle ta ordet kärlek och byta ut det mot en teknisk term som låter avancerad, och säga att detta är det stoff som binder samman världen till en enhet, skulle det vara lättare för dig att acceptera. Om jag skulle säga att du inte känner till den här avancerade termen och att det är därför som du har trott på din separation snarare än på din enhet med allting, vore det mycket mera troligt att du skulle nicka och säga: 'Jag var bara okunnig om det här, som alla andra.' Om en vetenskapsman skulle tala om för dig att en positiv energi hade upptäckts som kunde bevisa din förbindelse med allting i universum, och gav den ett tjusigt namn, skulle du säga: 'Det har gjorts en ny upptäckt och jag är villig att tro att det kan vara sant, i synnerhet om andra också kommer att tro att det är sant.' "

https://enkursikarlek.org