Jag vet inte varför jag fastnade för den här låten. Den låter som en bön, en sådan som man ber i förvissningen om att det man ber om har redan givits. Den väcker en längtan i mig efter att få uppleva ett ögonblick av fullständig närvaro, fullständig frihet att vara mitt Sanna Själv.
"Kärlek och längtan sitter så tätt ihop eftersom
de förenades i separationens ögonblick när ett val att ge sig av från kärleken
och ett val att återvända blev till i fullkomlig överensstämmelse. Kärleken
gick således aldrig någonsin förlorad, men överskuggades av en längtan,
placerad mellan dig och din källa, som både fördunklade dess ljus och gjorde
dig uppmärksam på dess eviga närvaro. Längtan är ditt bevis på kärlekens
existens, för inte ens här skulle du längta efter någonting som du inte kan
minnas."
(En kurs i kärlek K:4.3)
