Personlig kontra andlig utveckling.

Välkommen till min (och PsykosyntesForums) blogg. Jag är en riktig nybörjare på sociala medier, helt i lä bakom mina fyra barn... (som är i åldrarna 13 till 33). Det här är mitt första "riktiga" blogg-inlägg, efter två inlägg som mera är information om PsykosyntesForums produkter.

Jag hoppas att den här bloggen ska kunna bli ett bra forum för diskussioner runt intressanta frågor om personlig och andlig utveckling, där jag mera aktivt kan möta PsykosyntesForums internet-kunder. Mina andra "kunder", coaching- och terapi-klienterna, möter jag ju aktivt ändå.

Med andlig utveckling menar jag inte bara religiös, utan allt som rör existentiella frågor, som djupare identitet, meningsfullhet, viktiga livsmål, livskriser, etc.

Observera att jag skrev personlig och andlig utveckling, inte eller. Min erfarenhet är att dessa två går hand i hand, och jag brukar använda följande bild för att illustrera hur personlig och andlig utveckling hänger ihop:

Som den ingenjör jag är i botten, gillar jag grafer... Axlarna visar ålder, och den horisontella axeln står för personlig utveckling, den vertikala står för andlig utveckling. Bilden visar tre typiska utvecklingskurvor, och de streckade linjerna står för "normala" kriser.

Den understa kurvan är den som är mest typisk för västerlandet, som har starkt fokus på personlig och yrkesmässig utveckling. Den brukar kännas bra, tills känslan kommer "jag närmar mig inte längre målet" (=solen på bilden, som står för vårt djupaste livsmål). Eller känslan är inte uttryckt  ord, utan kommer upp mer som en känsla av meningslöshet, leda, nedstämdhet, etc. Det här brukar komma som livskriser, som normalt uppstår c:a var tionde år efter 30. Vissa "lägger på ett kol", och ökar sin ansträngning med "more of the same", som att byta jobb, bil eller partner... Vilket tyvärr brukar resultera i en ännu större känsla av meningslöshet. Andra, dock, "lyssnar" på livskrisen, och tar tag i sin försummade andliga utveckling (kurvan böjer av uppåt), och en känsla av Mening börjar åter infinna sig.

Den översta kurvan representerar de, som identifierar sig tidigt med andlig upplysning. Det här brukar också kännas bra, och meningsfullt, tills i mitten av livet en paradoxal känsla av meningslöshet börjar växa även för den här personen, med liknande ord - "trots att det här borde ha gjort det, närmar jag mig inte längre det jag längtar efter". Och dessutom fungerar inte livet bra på ett praktiskt plan, som inkomst, bostad, jobb, etc. Om den här personen envisas med "more of the same" leder det ofta till resignation, cynism, etc. Men om den här personen tar sina kriser på allvar, och tar tag i sin personliga och yrkesmässiga utveckling, öppnar sig åter nya möjligheter.

Och den mellersta kurvan kanske står för de flesta av oss, där det går lite upp och ned, fram och tillbaks...

Sensmoralen av detta resonemang är att både personlig och andlig utveckling är nödvändiga för att bli en hel människa, som kan både Göra och Vara, som kan uttrycka både sina maskulina och sina feminina sidor, som kan förena Jin och Jang.

Hur har det här kommit till uttryck i ditt liv?

I mitt blev det så att jag var kvantfysiker och utvecklingsingenjör fram till mitten av livet, sedan en 90-graders-sväng till psykoterapeut inom transpersonell psykologi ...

(Kommentera det här inlägget! Klicka på "Inga kommentarer." / "xx kommentarer".)