Älska utan anledning

 

Vad säger En kurs i kärlek mer om att älska utan anledning?

(Mina understrykningar.)

Det sägs att du kan älska för mycket eller för lite men aldrig tillräckligt. Kärlek är inte någonting du gör. Det är vad du är. Att fortsätta se kärleken på ett oriktigt sätt är att fortsätta vara oförmögen att känna igen sitt Själv. (EKIK K:2.6)

Måste du älska Gud för att veta vad kärlek är? När du älskar med ren kärlek, känner du Gud vare sig du inser det eller inte. Vad betyder det att älska med ren kärlek? Det betyder att älska för kärlekens skull. Att bara älska. Att inte ha några avgudar. Avgudar måste föras till ljuset och där ses som det intet de är, innan du kan älska för kärlekens skull. Vad är en avgud? Det som du tror att kärleken kommer att förse dig med. Du är berättigad till allt som kärleken skulle ge, men inte till det som du tror att kärleken kommer att förse dig med genom att du förvärvar den. Detta är ett klassiskt exempel på att inte inse att kärlek är. (EKIK K:4.1)

Vad är det för en sorts villighet som du är ombedd att ge? Den kan komma på många sätt och ges många former. Du kan kalla den en villighet att ändra dig, eller att tillåta dig själv att vara öppen för nya möjligheter. Du kan kalla den en sinnesförändring, eller en villighet att, åtminstone för en liten stund, dra tillbaka din rädsla och ditt beskydd av den. Men vad den här villigheten verkligen gör är att den låter din kallelse få ljuda, din kallelse att älska och vara älskad. Det är en villighet att ta emot kärleken från din källa och att vara älskad för vem du är. Är detta för mycket begärt? (EKIK K:11.15)

Här följer nu din sista instruktion. Du som har funnit frid – lev i frid. Guds frid är dig given – gå i frid. Sprid friden över världen. Gå ut i frid och kärlek och tjäna alla. För genom att gå ut på detta sätt kommer du hem och tar med dig alla bröder och systrar som du har lett till frid. Gå i frid för att älska och tjäna av hela ditt hjärta. På så sätt är vi ett enda hjärta, ett enda sinne, en enda enhet. På så sätt är vi ett i en relation av kärlek och frid som är vårt eviga hem. Välkomna hem mina bröder och systrar i Kristus. Välkomna hem. (EKIK A1:10.15)

Vad är himmelriket?

 

Vad är himmelriket?

Jag har länge tolkat Jesus i Bibeln (Luk 17:21 ” Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”) som att himmelriket är ett tillstånd. Jag hade fel. Jag lyssnar just nu på EKIM under min dagliga promenad, och hörde i dag:

”Himlen är inte någon plats, inte heller något tillstånd. Den är enbart en medvetenhet om en fullkomlig etthet, och kunskapen om att det inte finns någonting annat; ingenting utanför denna etthet, och ingenting annat inom den.”

(EKIM T:18:VI.1)

Jesus, förenad med Kristus i dig, är den som kan lära dig vem du är och hur du ska leva som vem du är i en ny värld. Han kan öppna himmelriket för dig och gå med dig genom dess portar, för att där till slut byta ut den här världen mot ditt sanna hem. Men det är inte din kropp som kommer att passera genom himmelrikets portar, inte heller kommer kroppens ögon att se den nya värld som du kommer att skåda och ta med dig. Att se en fysisk värld som till sin storlek, form och omfattning liknar den gamla och sedan hoppas kunna förflytta den från en plats till en annan, skulle vara en villfarelse. Den nya världen har inte med form att göra, utan med innehåll. Ett innehåll som är lika lätt att överföra som en författares ord på en sida i en bok.

Hur många av er skulle inte resa till himmelriket om ni kunde kliva på en buss och bli skjutsade dit? Ändå har ni alla, var och en inom er, makten att nå himmelriket. Att känna ditt Själv som vem du verkligen är, är det enda som kan få dig att sluta vara rädd för din makt. Jesus accepterade sin makt och förde således ner himmelrikets makt till jorden. Detta är vad Kristus i dig kan lära dig att göra. Detta är mirakelsinthet. Detta är kärlek.

Detta är etthet.

(EKIK P.36)

Egoskapare eller medskapare

Egoskapare eller medskapare?

Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag... Jag skapar mitt eget ego, och yvs över min makt och min "fria" vilja. Men jag vet inte vad jag vill: egot kommer ur rädsla och bristtänkande, och vet bara vad det INTE vill ha. Om jag i stället väljer att befria min vilja genom att inse att den är samma som Guds vilja, då blir jag medskapare, och får tillgång till makten att skapa det goda, kärlekens makt.

Lyssna eller läs vad Jesus säger om detta:

I varje situation där du är osäker är det första du skall tänka på helt enkelt: “Vad vill jag att det här skall leda till? Vad är det här till för?“ Att klarlägga målet hör till början, för det är detta som kommer att avgöra utgången. I egots tillvägagångssätt är detta omvänt. Det är situationen som bestämmer utgången, som kan vara vad som helst. Skälet till detta oordnade tillvägagångssätt är uppenbart. Egot vet inte vad det vill att situationen skall leda till. Det är medvetet om vad det INTE vill, men bara det. Det har ingen positivt mål överhuvudtaget.

Utan ett klart, positivt mål som sätts från början tycks situationen bara inträffa, och är obegriplig tills den redan har inträffat. Då ser du tillbaka på den, och försöker förstå vad meningen kan ha varit. Och du kommer att ha fel. Det är inte bara det att din bedömning ligger i det förgångna, du har heller ingen aning om vad som skulle ske. Inget mål har satts till vilket medlen kunde anpassas. Och den enda bedömning som nu är kvar att göra är huruvida egot tycker om det eller ej; är det acceptabelt eller kräver det hämnd? Frånvaron av ett på förhand satt kriterium för utgången gör förståelsen tvivelaktig och en värdering omöjlig.

Värdet av att i förväg bestämma vad du vill skall hända är helt enkelt det att du kommer att varsebli situationen som ett medel för att få det att hända. Du kommer därför att göra allt du kan för att förbise det som står i vägen för att uppnå ditt mål, och koncentrera dig på allt som hjälper dig att uppnå det. Det är helt uppenbart att detta tillvägagångssätt har fört dig närmare den Helige Andes sätt att skilja det sanna från det falska. Det sanna blir det som kan användas för att uppnå målet. Det falska blir det som är oanvändbart sett ur denna synvinkel. Situationen har nu en mening, men endast därför att målet har gjort den meningsfull.
 
Att ha sanningen som mål har ytterligare praktiska fördelar. Om situationen används för sanning och sunt förnuft, måste dess resultat vara frid. Och detta är helt oberoende av vad resultatet är. Om frid är sanningens och det sunda förnuftets tillstånd, och inte kan vara utan dem, då måste de vara där friden är. Sanningen kommer av sig själv. Om du känner frid, är det på grund av att sanningen har kommit till dig och du kommer att se resultatet på rätt sätt, för villfarelsen kan inte segra över dig. Du kommer att känna igen resultatet, eftersom du har frid. Här ser du återigen motsatsen till egots sätt att se, för egot tror att situationen för med sig upplevelsen. Den Helige Ande vet att situationen är som målet bestämmer att den skall vara, och att den upplevs i enlighet med målet.

(EKIM T:1.17.VI)

Sälja sin själ

 

Säljer jag min själ och min frihet utan att veta om det?

Varje gång jag slutar att lyssna på mitt hjärta, och tror på vad mitt ego säger åt mig att tänka och göra, säljer jag min själ. Omärkligt, smygande – varje gång kan det tyckas vara bagatellartat – men till slut kan ha jag ”sålt ut” mig själv fullständigt.

Egot säger att du måste skydda dig själv, och undanhålla dig själv från världen, för annars riskerar du att man tar allt från dig:

”För att identifiera dig själv i den här världen har du varit tvungen att undanhålla en del av dig själv och säga om den delen ’det här är vad som gör mig till den unika varelse jag är’. Utan den här delen av dig själv som du har bestämt ska vara unik, skulle din existens verka ha ännu mindre syfte än den har nu. Därför är det som är mest separat, eller det som du har bestämt gör dig mest särskild, det som du värderar allra högst.

Denna tanke utgör i sig själv ett tankesystem, för det är genom denna primära tanke som du lever ditt liv. Du anstränger dig för att upprätthålla denna illusion om att det som du är måste skyddas, och att ditt beskydd består i att hålla denna del av dig själv åtskild. I likhet med kärleken som du undanhåller från den här världen, är också denna tanke användbar, ty den inser att du är lika åtskild från den här världen som kärleken är. Världens hårda verklighet kan göra anspråk på din kropp och din tid, men du låter den inte göra anspråk på denna enda del av dig själv som du har hållit åtskild. Denna del håller du kvar i ditt hjärta, och det är den delen vi nu ska arbeta med.

Detta är den del som skriker aldrig åt det som vill köpslå med dig. Livet ses som ett ständigt berövande och denna del, hävdar du, ska aldrig tas ifrån dig. För dem vars liv är hotat, kallas den livsvilja. För dem vars identitet är hotad, kallas den individens överlevnadsskrik. För andra är det rätten att skapa, och för ytterligare andra rätten att älska. Några vill inte överge sitt hopp och ge efter för cynism. Andra kallar det etik, moral, värderingar, och säger att detta är den gräns jag aldrig kommer att överskrida. Det är det skrik som säger: ’Jag säljer inte min själ!’

Gläd dig över att det finns någonting i den här världen som du inte vill förhandla om, någonting som du håller heligt. Detta är ditt Själv. Likväl är detta Själv som du håller så kärt att du aldrig vill släppa det ifrån dig, just det som du måste vara beredd att frivilligt ge bort. Detta är det enda Själv som med sitt ljus visar vem du i sanning är, det Själv som är förenat med Kristus i dig.”

(En kurs i kärlek, K:7.4)

Senfärdiga

 

Vad har du glömt?

Kanske har du glömt att vi alla är ett och att inbjudan till att få komma hem till Gud aldrig tystnar. Lyssna inåt!

Noak var rädd och otålig. Gud är däremot tålmodig, och säger nog som sossarna, och nu miljöpartiet - "Alla ska med!" Men, många är andliga dinosaurier, till synes strandade i sina materialistiska egon.

"Gud är tålmodig för Gud ser dig endast som du är. Kristus i dig är därtill stilla och alltid närvarande. Försvagningen av ditt ego, som all din inlärning åstadkommit, har banat väg för styrka, en styrka som till synes kommit in genom ett litet hål som uppstått i egots rustning, en styrka som växer och blir alltmer otålig av dröjsmål. Det är inte ditt ego som otåligt väntar på förändring, för ditt ego är i hög grad investerat i saker och ting som förblir desamma. Det är snarare en medkänslans ande som blir omskakad av nödens och lidandets vansinne. En ande som försöker ta reda på vad den ska göra, en ande som inte tror på de svar den fått.

Vägen för att övervinna den dualism som hotar till och med den skarpsinnigaste av elever, går genom Kristus i dig, genom Den som vet vad det är att vara Guds barn och även vandra omkring på jorden som människobarn. Detta är inte din hjälpare, såsom den heliga anden är, utan din identitet. Medan den heliga anden med rätta åkallades för att förändra din varseblivning och visa dig hur du skiljer det falska från det sanna, så är ditt erkännande av Kristus i dig det rätta i denna tid när du ska identifiera dig med ditt odelade Själv."

(En kurs i kärlek, K:P.24)

Finns helande?

Finns helande?

Läkarvetenskapen dokumenterar ibland ”oförklarligt och totalt tillfrisknande”, till och med från mycket allvarliga sjukdomar. Man gratulerar patienten, men lägger det sedan till handlingarna, i brist på annat.

Jag tror inte att helande är något som någon gör med en. Det handlar först och främst om helandet av sinnet, som kan följas av ett kroppsligt helande när helandet av sinnet är djupt och genomgripande. Jesus tillskrevs kraften att orsaka mirakulöst helande, trots att han varje gång envist påpekade ”Din tro har helat dig”.

 

”1.11 Många människor har upptäckt helandets kraft. En del tänker att den här kraften kommer från en källa och en del från en annan. Du kanske tänker att så länge kraften framkallas, spelar inte namnet genom vilket den framkallas någon roll. Du kanske tänker att allt kommer från samma källa, oberoende av vad den som utövar helandet kallar den, vare sig utövaren är en trons helare eller en läkare. Du kanske gör ett enda uteslutande val för att möta dina behov av helande, eller så kanske du gör många val. Du kanske tänker att dessa val inte har någon betydelse, utan bara helarens kraft. En del av er kanske ser detta exempel som ett exempel på varför ni inte skulle behöva acceptera mig. Ni kanske hävdar att ni förstår att den här kraften är av Gud, vare sig det är den kraft som får livet att växa i livmodern, eller den kraft som ger nytt liv till en förlamad arm eller ett brutet ben. Ni kanske undrar varför det skulle ha betydelse huruvida den här kraften kallas Buddha eller Allah, Muhammed eller Gud.

1.12 Det har ingen betydelse. Det är inte Guds kraft vi talar om här. Det är vår kraft som vi talar om här. Gudamänniskans kraft. Guds kraft som blivit form. Den kraft som kommer av vilka vi är, snarare än den kraft som kommer av vem Gud är.

1.13 Gud bryr sig inte om vad du kallar honom. Gud vet vem han är. Det är människan som inte vetat vem hon är, och det är genom mig som detta vetande kan återlämnas. Det är helt enkelt så det är. Det handlar inte om att ha rätt eller att ha fel, om att en är mer och andra är mindre. Detta är helt enkelt vägen till sammaheten i varat, till återförenandet av alla, från den heligaste av de heliga till den ringaste av de ringa.”

(En kurs i kärlek, Bok 1)

För att ha, ge allt till alla

 

Jag promenerar nästan varje dag, och brukar då lyssna på någon pod eller ljudbok. Just nu lyssnar jag på En kurs i mirakler, Paulina Fredrikssons underbara inläsning. Precis när jag hör detta:

”Den Helige Ande kommunicerar endast det som var och en kan ge till alla. Han tar aldrig tillbaka någonting, eftersom Han vill att du skall behålla det. Därför börjar Hans undervisning med lektionen: För att ha, ge allt till alla.”
(EKIM T:6.V.A5)

så får jag syn på en ny stenmur som kommunen just murat upp intill Stångån, och på denna bokstavligen murat in mirakelkursens första lektion.

Jesus talar till oss via många kanaler...

"När du känner brist på kärlek känner du som om den 'andra' inte ger dig någonting. Ändå är det din oförmåga att ta emot som orsakar denna känsla. Att praktisera hängivenhet är ett sätt genom vilket du kan rena ditt engagemang med livet och allt som du möter i det. Hängivenhet är liktydigt med sant tjänande. Sant tjänande frågar inte efter vad den andra har att ge eller vad den andra har som du skulle kunna använda. Sant tjänande erkänner Guds lag om givande och mottagande, och att praktisera hängivenhet är faktiskt att öva sig i att låta givande och mottagande vara ett."

(En kurs i kärlek, K:25.7)