Många använder ordet väckelse på ett bokstavligt sätt – de försöker väcka andra till tro med starka uttryck, med övertygande argumentation och med hög röst.
Men det som är i behov att väckas är hågkomsten av vem man egentligen är, och var man egentligen är. Som man skulle väcka ett barn plågat av mardrömmar – tyst och försiktigt, för annars ökar man skräcken hos barnet.
I sitt eget hjärta vet man hur detta behöver gå till, och man vet att man behöver rikta sig till är den andra personens hjärta, inte sinne.
En kurs i kärlek säger att detta bara kan ske med ”hjärtats språk”:
”Ditt hjärtas språk är ett språk som talas så tyst och med sådan mildhet att de som inte kan komma till ro inte känner till det.
Ditt hjärtas språk kallar vi kommunion. Kommunion är förening, den förening som vi här kommer att tala om som att den tillhör den högsta nivån, även om det i sanning inte alls finns några nivåer som separerar. För dig som lärande varelse kan idén om nivåer vara till gagn och kommer att hjälpa dig se att du går framåt, från ett steg, eller en inlärningsnivå, till nästa. Detta är mer en process om hågkomst än inlärning, och det kommer du att förstå när minnet börjar återvända till dig. Ditt hjärta kommer att hjälpa dig ersätta tänkande med hågkomst.
Att komma ihåg kan på så sätt upplevas som hjärtats språk. Denna hågkomst handlar inte om att minnas forna dagar som du tillbringat på den här jorden utan om att minnas vem du verkligen är. Den kommer ur den djupaste delen av dig, från det centrum i vilket du är förenad med Kristus.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar