"Hur orolig ska man vara?"
Oro kan vara en adekvat känsla, en
som får mig att undvika ett verkligt problem. Men, min oro kan också göra att
jag ser problem som inte existerar, eller att jag ser dem som större än vad de
är, och den kan till och med i sig skapa negativa situationer.
Om jag i stället väljer att tro på att universum vill mig väl, att Guds enda mål för mig är att jag ska vara lycklig, då väljer jag tilliten. När jag ser bakåt, kan jag konstatera att detta val alltid har varit det rätta för mig, och det gör att min tillit till Gud växer.
"Varje dag är ett okänt som du går in i, trots alla dina försök att förutse vad det skulle kunna innehålla. Och även om det kunde tyckas att du så småningom skulle bli ganska van vid detta fenomen, blir du inte det. Du gör fortfarande upp dina planer och skäller på allting som lägger sig i vägen för dem, fastän du i förväg vet att dina största ansträngningar för att organisera ofta är förgäves.
En kurs i mirakler ber dig att ’ta emot i stället för att planera’ och ändå förstår bara ett fåtal av er innebörden av denna enkla instruktion eller vad den säger er om det okända.
Vad den säger är att det okända är välvilligt. Vad den säger är att det som du inte kan förutse kan bli förutsett åt dig. Vad den säger är att du kunde få ta emot ständig hjälp om du bara ville låta den komma. Vad den säger är att du inte är ensam."
En kurs i kärlek, K:17.7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar