Asylsökande

 

Finns verkligen "onda människor"?

I vårt land finns allt fler förlorade söner. Så länge som du betraktar någon av dessa som ”ond” vidmakthåller du avståndet mellan oss människor, och vidmakthåller därmed bortvändheten från Gud. Gud behöver inte förlåta, för Han ser inte ”ondska” eller ”synd”.

Men vi behöver förlåta, både andra och oss själva. Vi behöver sträcka ut en hand, välkomna och hjälpa. Utan undantag är vi alla Guds söner och döttrar. Många av oss bor ”hemma” hos Gud, men vissa är ”den förlorade sonen” eller ”den förlorade dottern”, som förirrat sig och låtit sig styras av rädsla i stället för att välja kärlek.

Jesus säger i En kurs i kärlek:

”Sanningen om vem du är har aldrig förändrats och du är så som du skapades. Form och beteende är emellertid underkastade förändring, liksom dina uttryck för vem du är. Denna skillnad måste du till fullo inse, för att du ska kunna acceptera sanningen om vem du är och komma till ett accepterande av denna sannings oföränderliga natur. Detta kan likställas med att vara färdig med sökandet. Detta är det slutgiltiga accepterandet av att du har ’funnit’ och att du har blivit funnen. Du behöver inte längre resa vidare längs sökandets vägar. Sanningen om dig själv som du upptäcker nu kommer inte att bli en ny sanning när du tar en ny väg. Din väg är nu säker och det slutliga accepterandet av den är nödvändigt. Du är den förlorade sonen och dottern som har kommit hem igen. Ditt besök varar för evigt. Du är inte här för att vila och samla kraft till ännu en resa i sökandet efter någonting som inte är tillgängligt här. Här är de redan fullbordades rike. Detta är hemma.”

(EKIK A2:8.6)