Bekvämlighet och vana frestar mig att acceptera den värld jag varseblir, en värld där jag bara ser konflikt, lidande och ondska. I stället för att resa mig ur min bekväma fåtölj och följa mitt hjärtas kall, att agera på det jag skulle kunna välja att se - antingen kärlek eller rop på kärlek - så blir jag resignerat sittande…
”Du som har kommit nära
sanningen, bara för att vända ryggen till och vägra se den, vänd dig om och
titta en gång till. Du har
avverkat din resväg och slutet på resan är inom synhåll. Du står framme vid
avgrundens rand med utsikt över den nya världen, som glittrar i all sin himmelska skönhet och badar i ett
gyllene ljus bara en liten bit bort. Medan du kunde ha sett den här synen vände
du i stället ryggen till och suckade, såg tillbaka på en värld som är
bekant för dig, och valde den i stället. Du förstår inte att du, i och med
detta val, även om det är gjort med den goda avsikten att gå tillbaka och göra
skillnad, fortfarande väljer helvetet när du i stället kunde ha valt
himmelriket. Ändå vet du att det enda sanna sättet att förändra världen är att
välja himmelriket. Det är att byta ut en värld mot en annan. Det är detta du är
rädd för att göra. Du är så rädd för att släppa taget om den värld du har känt
att du inte kommer att byta ut den, inte kommer att lämna
den, även om det är en värld präglad av konflikt, sjukdom och död.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar