Skapelse

 

Skapade Gud världen vid tidens början?

Eller kommer denna föreställning ur en gammal dualistisk syn på Gud och människan? Med en monistisk utgångspunkt är vi ett med Gud och äger samma skaparkraft, och skapelsen är då något som pågår hela tiden. Vårt val är ”vem i oss” som skapar – vårt ego eller Kristus i oss. Detta val bestämmer vilken värld vi varseblir.

”Den värld du varseblir är din återupprepning av skapelsen, påbörjad varje morgon och avslutad varje kväll. Varje dag hålls din skapelse ihop av det tankesystem som gav upphov till den. Att observera detta är att se dess verklighet. Att se denna verklighet är att se den bild av Gud som du har skapat till Guds like. Denna bild grundar sig på ditt minne av sanningen om Guds skapelse och din önskan att skapa som din fader skapar. Den är det bästa som du i din glömska kunde åstadkomma; men ändå berättar den mycket för dig.

Allting hålls samman av det tankesystem som gav upphov till det. Det finns blott två tankesystem: Guds tankesystem och egots, eller det separerade självets tankesystem. Det separerade självets tankesystem ser allting i separata delar. Guds tankesystem ser allting som en enhet. Guds tankesystem innebär ständig skapelse, återfödelse och förnyelse. Egots tankesystem innebär ständig förstörelse och upplösning, förruttnelse och död. Och så lika varandra de ändå är!

Så likt att minnas det är, att tänka någonting som blir ihågkommet i minsta detalj och ändå inte ha någon aning om vad minnet handlar om! Allt minne är förvrängt och förvridet på grund av vad du vill att det ska vara. Var och en kan tänka på åtminstone en sedan länge ihågkommen incident som, när den överlämnades till sanningens ljus, avslöjade en lögn av ofantliga proportioner. Detta är minnen av dem du älskat och som du var säker på försökte skada dig, när de i sanning bara försökte hjälpa dig. Minnen av situationer som du menade var avsedda att hämma dig och bryta ned dig, när de i sanning var avsedda att lära dig vad du behövde lära dig för att det skulle leda dig till en framgång som du nu gläder dig åt.

Sålunda är ditt minne av Guds skapelse ett minne du håller kvar i minsta detalj och likväl döljer detaljerna sanningen så väl att all sanning blir till illusion. ”

(En kurs i kärlek, K:8.24-27)