Speciell kärlek

 

Vad är sann kärlek?

Vi använder oftast ordet kärlek för de ”avtal” vi sluter, medvetet eller undermedvetet, med dem vi ”älskar”. De är värda vår kärlek så länge som de följer avtalet. Vi tror oss vara värda andras kärlek så länge som vi möter ”avtalsvillkoren”.  Detta är egots ”kärlek”. Egot betraktar villkorslös kärlek som naiv, till och med farlig – vad skulle kunna hända om dårskap som detta tilläts råda? Egot kan inte förstå, och kommer aldrig kunna förstå, att Guds Kärlek är den oövervinnliga kraft som är det enda som kan rädda oss ur det kaos vi har försatt oss i, politiskt, klimatmässigt, socialt, ekonomiskt.

 

”Du är inte ombedd att tro på det otroliga, eller bortse från allt som förnuftet skulle säga dig. Endast det motsatta är sant. Du är ombedd att i stället ge upp kaos lagar till förmån för förnuftets lagar. Illusionens lagar till förmån för sanningens lagar.

Tro inte att förnuftet motsätter sig kärleken ty kärleken är den grundval på vilken förnuftet vilar. Grundvalen till din vansinniga värld är rädsla. Grundvalen till himmelriket, ditt sanna hem, är kärlek. Samma värld som vilar på dessa olika grundvalar kan inte annat än se helt olika ut.

Dina idéer om kärlek passar emellertid lika väl och bra ihop med ditt mål separationen som vad din idé om himmelriket gör. Ty vad du begär av kärleken är att den skiljer ut dig och gör dig speciell. Långt mer krävs av dem du älskar än av någon av dina andra bröder och systrar. Detta 'mer' som krävs är bara till för att bekräfta din idé om din egen speciellhet. Du letar efter ständiga bevis på att den här personen som du älskar besvarar din kärlek, och om du inte får den uppmärksamheten känner du att du har orsak att beklaga dig över sår som inte kan läka och skadestånd som inte kan betalas. Du håller alltså den du älskar mest av allt i största slaveri, och kallar detta slaveri en relation.”

(En kurs i kärlek, K14.8)