Existerar Gud?

 

Existerar Gud?

Jag var ett tag medlem i många Facebook-grupper med andlig inriktning. I många av dessa fördes ofta långa, invecklade, och ofta hätska diskussioner om Guds existens. Man ville antingen ”bevisa” att Gud är ett mänskligt påfund och inte existerar på riktigt, eller man ville ”bevisa” att Han finns, eftersom man tyckte sig ha upplevt Hans verk.

Båda sidor har delvis rätt, men eftersom båda sidor har en dualistisk syn på verkligheten och på Gud, vilar alla argument för eller emot Guds existens på föreställningen om en Gud åtskild från sin skapelse.

Vad skulle kunna hända om man öppnar sig för begreppet Etthet, där vi och Gud är ett, och ett med varje annan varelse? En etthet som innebär relation i förening, men som också inkluderar personlig individualitet, även för Gud?

Kanske är det så, att man då skulle kunna upptäcka sin sanna identitet, som Guds oändligt älskade son eller dotter, ett med Honom?

I boken En kurs i kärlek beskrivs denna etthet som medvetenheten om vår oupplösliga förening med Gud:

”Medvetenheten om föreningen med Gud existerar inom dig och väntar på ditt uttryck. Medvetenhet om föreningen med Gud existerar i allting. Den finns där i varje träd och varje blomma, i varje fjällbäck och varje vindfläkt. Den finns där i varenda mänsklig varelse. Det är nu dags att sluta agera som om den inte gör det. Det är dags att vara en kanal för den medvetenhet som finns i varje träd och varje blomma, i varje fjällbäck och i den fläktande vinden. Det är dags att vara en kanal för medvetenheten om föreningen med Gud som finns i varje levande varelse.

Det är denna medvetenhet som vi har kallat Kristus-medvetande, men vad du kallar den har ingen betydelse. Alla ord som har uttryckts om detta, som säger så många liknande saker på så många olika sätt, är ord som helt enkelt kallar dig till insikten om din förening med Gud och till den nya värld som du kan skapa så snart du accepterar och gör denna förening verklig.

Du skulle kunna tänka på dig själv som en kanal genom vilken föreningen med Gud uttrycks och görs verklig här och nu. Någon annan tid finns inte. Det finns inget ’högre’ själv som väntar på att få göra det som bara du kan göra. Det finns ingen annan som vet vad du vet, på det sätt som du vet det, eller som kan uttrycka det okända på det sätt som du kan uttrycka det. Det okända kan bara göras känt genom att tas emot och uttryckas. Kalla det vad du vill, ty det har ingen betydelse vad du kallar det. Kasta bort alla ord som uttrycker det okända på sätt som du inte skulle göra det och finn dina egna. Varje sätt behövs.

Kom bara ihåg känslan av att det finns en plats där du känner Gud, där du känner kärlek, där du känner glädje utan sorg, och liv som varar för evigt. Detta är det stora okända som du kan göra känt.”

(En kurs i kärlek, Dag 22.8)