Johannesvägen

I dag lyssnade jag på Eric Schüldt och Per Johansson i ett samtal om tro, en del i podden Myter och Mysterier. Just denna podd, ”Kyrkan”, är inledningen på en "serie i serien", som de kallar "Den hemliga kristendomen". Ett spännande samtal, och jag ser fram emot fortsättningen!

En sak jag fastnade för i Erics och Pers samtal var att Eric beskrev som att han varit en uttalad sökare, men att han nu funnit sin andliga hemvist i en katolsk församling i Stockholm. Han berättar hur han valde att bli församlingsmedlem där på en djupt känslomässig grund, hur det känts att ”komma hem”. Per uttryckte i samtalet skepsis inför katolska kyrkans strikta struktur, men Eric genmälde att även om den katolska kyrkan präglas av ”Petrusvägen”, så var det som lockat Eric i just denna församling en annan, mystisk, strömning som också finns i katolska kyrkan, en strömning han kallade ”Johannesvägen”, och att han ser sig själv som en som följer denna väg.

Jag ska här inte skriva mer om podden, utan uppmanar er att lyssna på den, och på de som kommer att följa. Men, podden fick mig att fundera på min egen ”väg”, och hur jag från början dragits till mystiken. Hur det märkligt nog är så att min far, starkt intellektuellt vetenskaplig ateist som t.o.m. blev upprörd över religiös tro, genomdrev att mitt mellannamn skulle vara Johannes. (Hans medvetna skäl var att han gillade Johannes Brahms.) Hur min ”väg” kanske har påverkats både av aposteln Johannes mystik, och Johannes döpares roll som den som beredde väg för Jesus Kristus.

Jag kände igen mig i Erics beskrivning av sin 40-årskris, som ledde till både lidande, skilsmässa och mörka år, men som också innebar en inre andlig resa. Min egen 40-årskris började nästan precis en månad efter min 40-årsdag (35 år sedan…), med att jag (ytterst motvilligt) tog del av vad som påstods vara Jesu ord i En kurs i mirakler. Jag hade fram till dess varit en icke-reflekterande ateist, men denna bok ledde mig att så småningom byta yrke från utvecklingsingenjör till psykoterapeut (30 år sedan). Krisen innefattade även för mig skilsmässa och mörka år, som dock vändes till ljus och frid så småningom.

Den ledde mig fem år sedan till att bidra till översättningen av A Course of Love (som presenterar sig som en fortsättning av mirakelkursen, 30 år efter), svensk titel En kurs i kärlek (EKIK), som gavs ut i november 2020. (Huvudöversättare Paulina Fredrikson.)

Under innevarande år har jag ägnat en hel del tid åt att ”bereda vägen” för Jesu underbara budskap i EKIK, genom att försöka göra boken känd på sociala medier - jag är medlem i 34 Facebook-grupper med andlig inriktning, och jag har gjort inlägg om EKIK en gång i veckan.

Just i dagarna har jag, i rollen att ansvara för Stiftelsen Kärlekens väg (som ger ut EKIK), gjort i ordning en ny sida på bokens webbplats - EKIK.se - UPPTÄCK EKIK - UTDRAG, där jag lagt två små häften med utdrag ur En kurs i kärlek. Ett med förordet, Introduktion, Preludium, och de sex första kapitlen, och ett som heter ”Hundra vägvisare - citat från EKIK”. På sidan kan man köpa dem som pappersböcker eller ladda ned dem gratis som e-böcker. Man kan också prenumerera på epostutskick, där man kan få två ”vägvisare” per vecka under ett helt år.

Jesus slutade inte tala till oss 2000 år sedan!