Hur blir man lycklig?

 

Hur blir man lycklig?

Jag strävade efter ”Lyckan”, och trodde att jag skulle kunna ”få” den genom att uppnå något, genom någon annan, genom någon speciell upplevelse, genom hårt arbete, … Listan på vad som jag föreställde mig borde kunna skänka mig lycka var lång. Tills jag till slut började inse att det jag sökte utanför mig själv alltid hade funnits i mitt inre. Först kom insikten gradvist, som en känsla av tacksamhet över allt det jag ändå faktiskt hade, sedan mer och mer som en känsla av inre frid. Till slut som tanken att jag faktiskt skulle kunna ”vara lycklig utan anledning”.

Borde vi kanske på allvar börja lyssna på Jesu budskap han riktade till oss två tusen år sedan?

”Oändligt lång tid har gått sedan skapelsen började, och ni har fortfarande inte lärt er lektionen om himlens fåglar eller blommorna på marken. Två tusen år har gått sedan ni ombads uppmärksamma denna lektion. Liljorna på marken varken sår eller skördar och ändå blir de sörjda för. Himlens fåglar lever för att sjunga en sång av glädje. Det gör även du.

Guds vilja för dig är lycka, och aldrig har det varit på annat sätt.”

Ovanstående stycke ur En kurs i kärlek stärkte mina tankar och min känsla, och bekräftades även av detta:

”Att i andra människor, i saker och ting och på andra platser, leta efter det som du har förlorat är bara ett tecken på att du inte förstår att det som du har förlorat fortfarande tillhör dig. Det som du har förlorat saknas men är inte borta. Det som du har förlorat är dolt för dig men har inte försvunnit eller upphört att finnas. Det som du har förlorat är verkligen värdefullt, och det vet du. Men du vet inte vad detta värdefulla någonting är. En enda sak är säker: när du har funnit det kommer du att veta att det har återfunnits. Det är detta som kommer att skänka dig lycka och frid, belåtenhet och en känsla av tillhörighet. Det är detta som kommer att få dig att känna att din tid här inte har varit förgäves. Vad än ditt liv för övrigt tycks vara till för vet du, att om du på din dödsbädd inte funnit vad du har sökt, kommer du inte att gå vidare i djupaste frid utan i mörk förtvivlan och rädsla. Du kommer inte att ha något hopp om det som ligger bortom livet, för du har inte funnit något hopp i livet.

Ditt sökande efter det som du saknar blir således en kapplöpning mot döden. Du söker det här, du söker det där, och jäktar på till nästa sak och nästa. Varje person springer detta lopp ensam, med hopp om seger bara för egen del. Du inser inte att om du skulle stanna och ta din broders hand, skulle kapplöpningsbanan förvandlas till en dal full med liljor, och du skulle återfinna dig själv på andra sidan mållinjen, och där kunna vila ut till slut.”

(EKIK K:9.39)