Ha rätt eller vara lycklig?

”Syndafallet” var egentligen början på en serie tvångstankar, som började när Adam och Eva åt av kunskapens träd, och fick för sig att de skulle kunna ”bli som gudar” och skapa åtskilt från Gud. Egot blev den nya guden, men denna fantasi hotades av en undermedveten insikt att de ju redan var gudomliga, med full tillgång till Guds skaparkraft. För att försvara fantasin om ett oberoende ego med egen fri vilja, blev det viktigare för egot att ”ha rätt” än att vara lycklig.

Kanske kan vi vända om, och börja vandra vägen tillbaka till Guds rike (där vi egentligen har bott hela tiden), genom att i varje konflikt, i varje situation som väcker ilska, upprördhet eller kränkthet ställa oss frågan: ”Vad vill jag helst, just nu - ha rätt eller vara lycklig?”

”Det enda egot bryr sig om, är sin egen överlevnad som det är. Detta är inte enbart omsorg om sådana behov som mat och husrum, utan om överlevnaden av det separerade självets tankesystem. Lycka är ingen prioritet här, men att ha rätt är ganska viktigt för det. Det skulle föredra att vara allvarligt och tungsint i stället för lättsamt och gladlynt. Att ta livet på allvar är en huvudstrategi hos det separerade självet som ser sitt eget allvar som nödvändigt för att bibehålla sin separation. Glädje är därför det största hotet mot det separerade självet ty glädjen kommer från förening och förstärker föreningens dragningskraft på bekostnad av separationens dragningskraft.”

(En kurs i kärlek, K:10.19)