”Syndafallet” var egentligen början på en serie
tvångstankar, som började när Adam och Eva åt av kunskapens träd, och fick för
sig att de skulle kunna ”bli som gudar” och skapa åtskilt från Gud. Egot blev
den nya guden, men denna fantasi hotades av en undermedveten insikt att de ju
redan var gudomliga, med full tillgång till Guds skaparkraft. För att försvara
fantasin om ett oberoende ego med egen fri vilja, blev det viktigare för egot
att ”ha rätt” än att vara lycklig.
Kanske kan vi vända om, och börja vandra vägen tillbaka till Guds rike (där vi egentligen har bott hela tiden), genom att i varje konflikt, i varje situation som väcker ilska, upprördhet eller kränkthet ställa oss frågan: ”Vad vill jag helst, just nu - ha rätt eller vara lycklig?”
”Det enda egot bryr sig om,
är sin egen överlevnad som det är. Detta är inte enbart omsorg om sådana
behov som mat och husrum, utan om överlevnaden av det separerade självets
tankesystem. Lycka är ingen prioritet här, men att ha rätt är ganska viktigt
för det. Det skulle föredra att vara allvarligt och tungsint i stället för
lättsamt och gladlynt. Att ta livet på allvar är en huvudstrategi hos det
separerade självet som ser sitt eget allvar som nödvändigt för att bibehålla
sin separation. Glädje är därför det största hotet mot det separerade självet
ty glädjen kommer från förening och förstärker föreningens dragningskraft på
bekostnad av separationens dragningskraft.”
(En kurs i kärlek, K:10.19)
1 kommentar:
Tack ❤🤗
Skicka en kommentar