”Oändligt lång tid har gått sedan skapelsen började, och ni har fortfarande inte lärt er lektionen om himlens fåglar eller blommorna på marken. Två tusen år har gått sedan ni ombads uppmärksamma denna lektion. Liljorna på marken varken sår eller skördar och ändå blir de sörjda för. Himlens fåglar lever för att sjunga en sång av glädje. Det gör även du.
…
Ditt sökande
efter det som du tror att du saknar blir således en kapplöpning mot döden. Du
söker det här, du söker det där, och jäktar på till nästa sak och nästa. Varje
person springer detta lopp ensam, med hopp om seger bara för egen del. Du inser
inte att om du skulle stanna och ta din broders hand, skulle kapplöpningsbanan
förvandlas till en dal full med liljor, och du skulle återfinna dig själv på
andra sidan mållinjen, och där kunna vila ut till slut. Uppmaningen att vila i
frid är till för de levande, inte de döda. Men så länge du deltar i
kapplöpningen vet du inte det.”
(En kurs i kärlek K:9.32, 41)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar