Gud ÄR

När Moses frågade den brinnande busken sade Gud: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” (Bibel 2000)

Andra bibelöversättningar säger ”Jag är att jag är”, ”Jag är det som är”. Originaltexten är svårtolkad.

Min tolkning är att Gud Är, överallt, här och nu, i mig och i alla och i allt. Han finns inte ”någon annan stans”. Etthet råder.

En dualistisk grundsyn har i årtusenden präglat religioner såväl som vetenskap. Men den senare, framför allt den kvantfysikaliska grenen, börjar nu öppna sig mot en monistisk syn på tillvaron – allt och alla hänger samman, allt äger ett inbördes beroende. Är vi villiga att vara öppna för en monistisk teologi?

Så här förklarar Jesus ”Jag Är” i En kurs i kärlek:

”Skillnaden mellan dig och mig är att jag i mitt vara är Gud och även den kärlek som är. Det är därför jag är allt och intet, den Gud som är full av egenskaper och den kärlek som saknar egenskaper. Det är därför det med rätta kan sägas att Gud är kärleken och att kärleken är Gud. Men jag är också en utsträckning av kärleken, precis som du är. Detta är det enda som Jag Är innebär. Det finns inget Jag Är förutom genom kärlekens utsträckande. Hur utsträcker sig kärleken? Genom relationer. Endast i min relation till dig är jag Gud. Endast i din relation till mig är du vem du i sanning är.” 

”Ditt vara här är inte meningslöst eller utan syfte. Ditt vara är i sig hela syftet, all ära, all härlighet. Det finns inget vara utom varat. Det finns inget vara levande och vara död, vara mänsklig eller vara gudomlig. Det finns bara vara. Varat är. Men varat, liksom kärleken, är i relation. Således är ditt syfte här att börja veta genom relation, snarare än att finna mening. Det är när du börjar veta genom relation som du börjar känna ditt Själv.”

”Den person som känner, verkligen känner, den enklaste sanningen om sitt Sanna Självs identitet lever inte längre i ett dualistiskt förhållande med Gud, utan i ett monistiskt tillstånd med honom.”