Hjärnan eller hjärtat

Vad ska vi göra med vårt tvivel och ambivalens?

Vi är ofta präglade av inre dualism - manligt/kvinnligt, hjärna/hjärta, göra/vara, extrovert/introvert, tanke/känsla, kropp/själ, mänskligt/gudomligt.

I Bibeln säger Matteus: ” Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.”

Så länge man är en sökare, känner man ofta ambivalens och tvivel. När man har blivit en finnare präglar det både tanken och känslan, både görandet och varandet. Den inre dualismen har ersatts av att man omfamnar ”motpoler”, klyftan mellan hjärna och hjärta har slutits, en ny inre visshet har vuxit fram.

I En kurs i kärlek (EKIK) kallas detta inre tillstånd ”helhjärtadhet”.

”Uppriktighet är synonymt med helhjärtadhet – ett begrepp som du inte förstår, för det är bortom alla begrepp. Men nu börjar vi integrera vad du har lärt dig allt eftersom vi närmar oss helheten. Det första steget mot helhet är endast att förstå detta: hjärta och sinne är inte åtskilda. Ett förenat sinne och hjärta är ett helt hjärta, eller helhjärtadhet. Då kanske du frågar dig varför den här kursen har behandlat dem som separata delar av dig. Det är helt enkelt för att det är så du ser dem, och för att det har låtit mig inrikta mig på de olika funktioner som du har givit dem.

Det som är detsamma kan inte ha olika funktioner. Och nu måste ditt sinne och ditt hjärta arbeta tillsammans i den enhetliga funktion som vi har fastställt – att återlämna din identitet i Guds skapelse till dig.”

Jesus berättar i EKIK hur hans undervisning fokuserar på att hela sinnets splittring:

”Det kan inte komma som någon överraskning för dig att ditt sinne har styrt över ditt hjärta. Vad den här kursen har försökt göra hittills är att kortvarigt rikta om din orientering från sinnet till hjärtat. Detta är ett första steg mot det som nu kommer att se ut som ett försök att bringa två separata saker i jämvikt, men som egentligen är ett försök att förena dessa, som du endast varseblivit som separata. Om hjärtat är centrum i ditt Själv, var är då sinnet? Centrum är ingenting annat än den källa i vilken alla existerar som ett enda sinne. Att säga detta till dig innan vi lösgjorde en del av dina uppfattningar om sinnets överlägsenhet skulle emellertid ha varit dåraktigt. Det enda sinnet är inte så som du har varseblivit ditt sinne. Det enda sinnet är ingenting annat än ett sinne där kärlek råder, och där sinne och hjärta är ett. Vi kommer fortsättningsvis att kalla detta helhjärtadhet i stället för sinne eller hjärta.”

Jesus beskriver i EKIK resultatet av helhjärtadheten, hur denna innebär en inre visshet, en ny känsla av säkerhet:

” Bitterhet och osäkerhet har ersatts av hopp. Hopp är det tillstånd som den invigda befinner sig i, hon som nyss har kommit till insikt om att hon hör hemma i omfamningen. Det är det svar som säger till allt som du just har läst: ’Åh, om det bara vore sant. Om det bara kunde vara sant’. Lägg märke till den totala förändringen i dessa ’om bara’ jämfört med dem som vi har talat om tidigare – rädslans ’om bara’. Om du lägger hälften så mycket tro på dessa ’om bara’ som på rädslans, kommer all den säkerhet jag har berättat om, att bli din.”