Kan teologi säga något om tro?

Kan teologi säga något om tro?

Teologi betydde ursprungligen ”Läran om Gud”, men är numera synonymt med ”religionsvetenskap”, dvs vetenskapen om olika religioner och deras spridning, påverkan, dogmer, etc. En ganska vanlig uppfattning utanför de vetenskapliga kretsarna är dock att teologin kan säga något om tron i sig.

För mig känns detta som en sammanblandning av nivåer - den andliga verkligheten och den materiella, fysiska verkligheten. Min personliga tro är att den första omfattar den andra. Försöker man utifrån den fysiska verkligheten säga något om den andliga verkligheten blir det förvirrat. Som sämst blir det utsagor om ”rätt” tro och ”fel” tro. Som bäst kan det bli ”den meningsfulla paradoxen”, som exempelvis uttrycket tre-enigheten.

Den här bilden representerar ett försök att illustrera detta:

Observera! Denna bild representerar åter ett försök att säga något om det andliga utifrån den fysiska verkligheten. På min hemsida psykosyntesforum.se varnar jag för detta på flera ställen med följande ”stämpel”:

(Klicka på den för att komma till en förklaring.)

Men, det bilden försöker att antyda är att ”Tanken” kan inte säga något om ”Anden”, och att ”Kroppen” kan inte säga något om ”Tanken” - det finns ingen heldragen pil mellan dessa nivåer. Det finns dock en streckad pil - man kan på tankens nivå ändå bli medveten om en andlig sfär, och kroppen påverkas starkt av tanken, och av anden.

Så kan vi sanningsenligt säga något om tro då? Är detta omöjligt?

Ja, om vi med ”säga” menar ord, är det förmodligen omöjligt - det andliga är bortom orden. Men om vi med ”säga” menar ”kommunicera”, är det möjligt. När vi går in i relation med någon kan vi dela andliga upplevelser. När vi går in i relation med naturen kan vi uppleva Guds närvaro. När vi går in i relation med ett konstverk kan vi uppleva det som finns ”inuti” konstnären, vad hans eller hennes ”själ” försöker att förmedla.

 

En kurs i mirakler säger:

”En universell teologi är omöjlig, men en universell upp­levelse är inte endast möjlig utan nödvändig.”

 

En kurs i kärlek beskriver ”Tänkandet” och dess begränsning så här:

”Tänkandet, så som du känner det, är en aspekt av dualiteten. Det kan inte vara på annat sätt i ert separerade tillstånd. Du måste tänka i termer av ’jag och de’, ’död och liv’, ’gott och ont’. Detta är tänkande. Tänkande sker med hjälp av ord, och ord separerar. Det är endast genom att kombinera sinne och hjärta, med inriktning på att låta hjärtat visa vägen, som kärleken kan kombineras med tänkandet på ett sådant sätt att den faktiskt transcenderar tänkandet så som du känner det. Denna transcendens är en funktion av helhjärtadhet.

Det är i själva verket därför som de största tänkarna inte har kunnat lösa gåtan, mysteriet, med det gudomliga, och därför som de drar slutsatsen att det är omöjligt att känna Gud. Det är möjligt att känna Gud inifrån själva mysteriet med icke-dualiteten. Det skulle vara omöjligt för dig att vara en varelse som kan längta efter kunskap om sin skapare, utan att denna kunskap är tillgänglig. …

Filosofi tillämpar tänkande på mysteriet och det är därför filosofi blir ett sådant virrvarr av ord. Det är svårt för dig att acceptera att vad du allra mest behöver veta, eller känna, kan du inte nå fram till genom samma metoder som du har använt för att veta någonting om andra saker.”