Vår förlorade själ

Varför ser man sitt liv som summan av olika delar, som arbetsliv, privatliv, kärleksliv, andligt liv?

Ens varseblivning av ”verkligheten” är ett resultat av uppfostran, kulturell prägling, betingning. Den har gjort oss fragmenterade, t.o.m. personligheten är uppdelad i olika delpersonligheter, roller, ansvarsområden, intressen. Man har en ”materiell” sida och en, hos många helt omedveten, ”andlig” sida, men den första har nästan alltid högst prioritet. Den andra får eventuellt tid när allt annat är klart.

Denna fragmentering har gjort att många har tappat kontakten med sin själ, och detta är förmodligen den egentliga orsaken till otillfredsställelse, stress, psykisk ohälsa, konflikter, en ständig jakt på ”meningen med livet”.

När man är HEL, när man har EN personlighet, när man är NÄRVARANDE i allt som händer, både i den yttre verkligheten och i ens inre, både ”fysiskt”, ”psykiskt”, och ”andligt”, och har en RELATION med allt - då lever man fullt ut. Att LEVA och UPPLEVA livet fullt ut skapar den MENING man söker.

Det syfte Jesus ger En kurs i kärlek är att kursen ska hjälpa ”eleven” finna sitt Sanna Själv, sin sanna identitet som Guds son eller Guds dotter.

Han observerar:

”Varje utmaning du söker är bara en uppmaning att söka nästa. Och var och en av dem kommer för att ersätta den gamla med hopp om att det är denna som ska gälla – och ett lika stort hopp om att det inte är det. En framgång är blott en liten död som du måste skynda dig bort ifrån, dit där utmaningen av en ny framgång och ett nytt existensberättigande väntar dig. Lyckans morot som du håller framför dig, är snabbt uppäten när du väl fått tag i den och livet förtär sig självt än en gång. På samma sätt som du äter för att stilla din hunger bara för att bli hungrig igen, behöver resten av ditt liv detta ständiga underhåll för att hålla kvar den verklighet som du har givit det. ’Kämpa för att lyckas och lyckas för att kämpa ännu en dag’ är det liv du har gjort och det liv du är rädd att himmelriket skulle ersätta. Att släppa idén om att det är här meningen finns, fullbordan uppnås, lyckan föds ur sorgen, betraktas som att ge upp.”

Jesus uppmanar oss:

”Kära broder och syster i Kristus, jag hör dina protester och de skäl som du upplever måste hindra dig från det accepterande som jag kallar dig till. Men när du till fullo accepterar att din rätt till ditt arv, din rätt att vara vem du är och ditt åtagande gentemot det nya förbundet, är ett och samma, kommer dessa skäl att försvinna. Alla de olika skäl du skulle anföra blir vad de är – ett skäl, samma skäl – och då kommer du att förstå att det som är ett varken är samma eller olika. Du kommer att förstå att det finns ett svar, ett svar som är olika för alla och ändå samma för alla. Det svaret är accepterandet av ditt Själv. Det svaret är accepterandet av ditt nya du.”