Brist på kärlek?

Hur kan det tyckas råda brist på kärlek på Jorden, om Skapelsen bygger på kärlek, och kärlek är vad vi är?

Jag läste en intervju av en socialarbetare, som, tillfrågad om vad hon trodde var orsak till skjutandet bland unga gängkriminella, sa: ”Många av dem är barn, eller är som barn. Barn som längtar efter gemenskap. De drivs av rädsla och bitterhet, och ser inga andra möjligheter.”

Uttalandet bekräftar det jag länge anfört – ondska finns inte. Allt jag möter är antingen kärlek, eller ett rop efter kärlek. En bön som jag kan besvara, om jag lyssnar till mitt hjärtas förnuft, i stället för att lyssna på mitt eget rädda ego.

Mitt hjärta kan påminna mig om att kärlek är det enda som leder framåt, det enda som kan nå fram, även om den ibland kan behöva uttryckas som ”Tough Love”.

Mitt hjärta kan förmedla Skapelsens överflöd - Guds Kärlek - som inte känner brist eller tvivel.

Så här säger Jesus om ondska i En kurs i kärlek:

”Medan det osanna inte kan samexistera med det sanna, är det jag kallar bitterhet allt det som ni med ren viljestyrka tvingat genomborra heligheten i era hjärtan. Bitterhet och idén om hämnd går hand i hand. Detta är idén om ’öga för öga’ eller raka motsatsen till idén om att ’vända andra kinden till’. Även om detta kan tyckas likna själva idén om ondska, vars existens jag förnekat, är det inte ondska utan bitterhet. Du kanske tror att bitterhet bara är ett annat ord, en annan etikett på den ondska som du alltid har varit övertygad existerade i vissa personers hjärtan, men även om det bara är ett annat ord, är det ett som har valts för att introducera en idé som är så bedräglig att den bara kan tävla med egot i sin destruktiva potential. Bitterhet är för ditt hjärta vad egot har varit för ditt sinne. Det är den falska idé som har kommit in till den heligaste av platser, denna Kristi boning, denna bro mellan det mänskliga och det gudomliga. Den existerar inte hos en del utan hos alla, liksom egot har existerat, inte hos en del utan hos alla. Varken den eller egot har fått dig att bli icke-älskansvärd eller oigenkännlig. Men den, liksom egot, har blivit så mycket en del av din verklighet att du medvetet måste lämna den, liksom egot, bakom dig. 

Bitterhet är, såsom ordet antyder, någonting som tagits in i självet, ungefär som vad de bittra örterna i skriften illustrerade. Många riter och ritualer finns till för rening av de orena, men jag försäkrar dig att du inte är oren och att ingen kan rena ditt hjärta från bitterhet utan ditt val. … Välj nu att lämna din önskan om upprättelse, såväl som alla dina skäl till bitterhet, och även själva bitterheten, bakom dig. För inte med dig bitterheten längre till Kristi boning, så ska vi försegla dess ingångsport med kärlekens sötma på det att ingen bitterhet ska finnas mer.”

(En kurs i kärlek, A3:6.5)

Detta får mig att tänka på det skämtsamma påståendet

”Bitterhet är som att dricka gift, och hoppas att någon annan dör.” 😉