Herrens bön

Vem vill jag be till? En avlägsen Gud i himlen, eller till en närvarande Gud inom mig själv? Hur hittar jag min inre frid i en kaotisk värld?

Inspirerad av James Willis i
https://acourseoflove.org/a_new_lords_prayer/ , är detta min personliga version av Herrens bön: 

Fader vår, min vän och vägledare för evigt,
Ditt namn är Kärlek.

Hjälp mig se Ditt Ljus i min broder och syster.
Ditt Kungarike är inom oss och Din Skapelse pågår nu.

Flödet av Kärlekens Skapande ger mig allt jag behöver.

Hjälp mig förlåta mig själv, så att jag vet vem jag i sanning är.
Då frestas jag inte att döma ondskan,
utan hör blott ropet efter kärlek - en bön jag kan besvara.

Kungariket är vårt, vi är makten och härligheten.
I detta evighetens nu, är jag ett med Dig, Fader.

Amen.

Bibel 2000:

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma.

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.

Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.

Amen.

En kurs i mirakler, T16:VII.12:

Förlåt oss våra illusioner, Fader, och hjälp oss att acceptera vår sanna relation med Dig, i vilken det inte finns några illusioner och där ingen någonsin kan komma in.

Vår helighet är Din. Vad kan det finnas i oss som behöver förlåtelse när Din är fullkomlig? Glömskans sömn är endast ovilligheten att minnas Din förlåtelse och Din Kärlek.

Låt oss inte inledas i frestelse, för det är inte Din Vilja att Guds Son skall frestas.

Och låt oss endast ta emot det Du har givit, och endast acceptera detta i de sinnen Du har skapat och som Du älskar.

Amen.

”Att be är ingenting annat än att återkalla och erinra sig ett gudomligt minne, och ett gudomligt minne kan inte annat än framkalla ett gudomligt resultat. Med andra ord, bönen återkallar sanningen och låter sanningen vara som den är. Bönen åstadkommer detta därför att det är den akt genom vilken du medvetet väljer förening. Valet av förening förflyttar dig in i det verkliga tillståndet av ’allt’, från det overkliga tillståndet i mellanrummet. Endast inifrån ett tillstånd som är verkligt kan någonting i sanning ske. ”

(En kurs i kärlek, A1:6.2)