Egoskapare eller medskapare

Egoskapare eller medskapare?

Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag... Jag skapar mitt eget ego, och yvs över min makt och min "fria" vilja. Men jag vet inte vad jag vill: egot kommer ur rädsla och bristtänkande, och vet bara vad det INTE vill ha. Om jag i stället väljer att befria min vilja genom att inse att den är samma som Guds vilja, då blir jag medskapare, och får tillgång till makten att skapa det goda, kärlekens makt.

Lyssna eller läs vad Jesus säger om detta:

I varje situation där du är osäker är det första du skall tänka på helt enkelt: “Vad vill jag att det här skall leda till? Vad är det här till för?“ Att klarlägga målet hör till början, för det är detta som kommer att avgöra utgången. I egots tillvägagångssätt är detta omvänt. Det är situationen som bestämmer utgången, som kan vara vad som helst. Skälet till detta oordnade tillvägagångssätt är uppenbart. Egot vet inte vad det vill att situationen skall leda till. Det är medvetet om vad det INTE vill, men bara det. Det har ingen positivt mål överhuvudtaget.

Utan ett klart, positivt mål som sätts från början tycks situationen bara inträffa, och är obegriplig tills den redan har inträffat. Då ser du tillbaka på den, och försöker förstå vad meningen kan ha varit. Och du kommer att ha fel. Det är inte bara det att din bedömning ligger i det förgångna, du har heller ingen aning om vad som skulle ske. Inget mål har satts till vilket medlen kunde anpassas. Och den enda bedömning som nu är kvar att göra är huruvida egot tycker om det eller ej; är det acceptabelt eller kräver det hämnd? Frånvaron av ett på förhand satt kriterium för utgången gör förståelsen tvivelaktig och en värdering omöjlig.

Värdet av att i förväg bestämma vad du vill skall hända är helt enkelt det att du kommer att varsebli situationen som ett medel för att få det att hända. Du kommer därför att göra allt du kan för att förbise det som står i vägen för att uppnå ditt mål, och koncentrera dig på allt som hjälper dig att uppnå det. Det är helt uppenbart att detta tillvägagångssätt har fört dig närmare den Helige Andes sätt att skilja det sanna från det falska. Det sanna blir det som kan användas för att uppnå målet. Det falska blir det som är oanvändbart sett ur denna synvinkel. Situationen har nu en mening, men endast därför att målet har gjort den meningsfull.
 
Att ha sanningen som mål har ytterligare praktiska fördelar. Om situationen används för sanning och sunt förnuft, måste dess resultat vara frid. Och detta är helt oberoende av vad resultatet är. Om frid är sanningens och det sunda förnuftets tillstånd, och inte kan vara utan dem, då måste de vara där friden är. Sanningen kommer av sig själv. Om du känner frid, är det på grund av att sanningen har kommit till dig och du kommer att se resultatet på rätt sätt, för villfarelsen kan inte segra över dig. Du kommer att känna igen resultatet, eftersom du har frid. Här ser du återigen motsatsen till egots sätt att se, för egot tror att situationen för med sig upplevelsen. Den Helige Ande vet att situationen är som målet bestämmer att den skall vara, och att den upplevs i enlighet med målet.

(EKIM T:1.17.VI)