Är den fysiska tillvaron en illusion?

 

Jag har under mina snart fyrtio år som EKIM-elev hört många tolka EKIM som att den fysiska tillvaron är illusorisk, d.v.s. inte existerar. Vissa stycken i EKIM är rätt otydliga runt detta, och lösryckta ur sina sammanhang kan de mycket väl inbjuda till en sådan tolkning. Men, en stor risk med denna tolkning är att den kan leda till likgiltighet inför lidande, i värsta fall cynism. Eller att man, på grund av att denna världsbild skaver så mycket med ens egen upplevelse, förkastar EKIM.

Det här är dock inte vad EKIM säger mig, utan jag tolkar EKIM som att när den talar om varseblivning, som är skilt från ”sant seende”, så uppstår en illusorisk värld framför mina ögon, en värld som ersätter det som EKIM kallar ”den verkliga världen”. När jag varseblir något eller någon, så projicerar jag mina inre övertygelser, mina ”tros-satser” och mitt dömande, och med denna projicering ger jag allt och alla jag ser mening och egenskaper. Har jag övertygat mig om att någon är en skitstövel, så kommer jag att se, och uppleva, en skitstövel…

Här har jag försökt hitta citat ur EKIM och EKIK som känns som att de skapar någon slags kronologi i hur vi, Guds söner och döttrar, tillsammans med Gud skapade det tillägg till Skapelsen, som utgör den fysiska tillvaron.

EKIM T2:I.1, ”Separationens ursprung”

På grund av din likhet med din Skapare är du skapande. Inget av Guds barn kan förlora denna förmåga eftersom den är inneboende i det han är, men han kan använda den på ett olämpligt sätt genom att projicera. Du använder utsträckande, eller projektion, på ett olämpligt sätt när du tror att det finns någon tomhet eller brist i dig, och att du kan fylla den med dina egna föreställningar i stället för med sanningen.

EKIM T3:IV.2, ”Misstag och egot”

Medvetandet, varseblivningens nivå, var den första splittringen som fördes in i sinnet efter separationen, och som gjorde sinnet till någonting som varseblir snarare än skapar.

EKIM T3:IV.6

Förmågan att varsebli möjliggjorde kroppen, därför att du måste varsebli någonting och med någonting. Det är därför som varseblivningen innebär ett utbyte eller en överföring, vilket kunskapen inte behöver.

EKIM T8:VII.14, ”Kroppen som kommunikationsmedel”

Du är inte begränsad av kroppen, och tanken kan inte bli kött. Men sinnet kan manifesteras genom kroppen om det går bortom den, och inte tolkar den som en begränsning.

EKIM T12:II.4, ”Sättet att minnas Gud”

På grund av din Faders Kärlek kan du aldrig glömma Honom, för ingen kan glömma det Gud Själv har lagt i hans minne. Du kan förneka det, men du kan inte förlora det. En Röst kommer att besvara varje fråga du ställer, och ett sant seende kommer att rätta varseblivningen av allt du ser.

EKIM T:27.I.10-11, "Helandet av drömmen"
 
Kroppen kan bli ett tecken på liv, ett löfte om förlossning, och en fläkt av odödlighet för dem som blivit trötta på att andas in den stinkande lukten av död. Låt den få helande som sitt syfte. Då kommer den att sända ut det budskap som den tog emot, och genom sin hälsa och skönhet för­kun­na den sanning och det värde som den representerar. Låt den få makten att representera ett liv utan slut, för evigt fritt från attack.
Det enkla sättet att uppnå det är enbart detta; att inte låta kroppen ha något syfte från det förgångna, när du var säker på att du visste att dess syfte var att ge näring åt skulden. ... Detta förhindrar att en annorlunda uppfattning, ett annat syfte, kan ges åt den. Du vet inte dess syfte. Du gav bara illusioner av ett syfte till ett ting som du gjorde för att dölja din funktion för dig själv. Detta ting utan syfte kan inte gömma den funktion som den Helige Ande gav. Låt därför dess syfte och din funktion äntligen förenas, och ses som ett.

EKIM Handledning för lärare 12.5

Den centrala lektionen är alltid denna; att din kropp kommer att bli det du använder den till. … Använd den till att föra Guds Ord till dem som inte har det, och kroppen blir helig. Eftersom den är helig kan den inte vara sjuk, inte heller kan den dö. När dess användbarhet är över läggs den av, och det är allt.

EKIK A3:12.8-10, "Det fysiska självet i sanningens hus"

12.8     Låt oss åter­vända ett ögonblick till det val som gjordes, valet av den mänskliga erfarenheten, valet att uttrycka vem du är i den fysika­liska sfären. Du var inte ”bättre” eller mera ”rätt” innan detta val gjordes än du är nu. Du gjorde ett val som överens­stämde med de skapelsens lagar och skapelsens utvecklings­steg som vi skissat i stora drag här ovan. Detta val resulterade i många upp­levelser. En del av dessa upp­levelser var följden av rädsla, en del var följden av kärlek. Valet att i fysisk bemärk­else uttrycka vem du är var inte ett val som gjordes av rädsla utan av kärlek. Ett fysiskt själv är inte oförenligt med Guds lagar eller med skapelsen. Det är helt enkelt ett val.

12.9     Det fysiska självets liv blev ett liv av lidande och kamp bara för att det fysiska eller personliga självet glömde att det existerar i rela­tion och trodde sig självt vara separat och ensamt. I sin rädsla gjorde det ett ego-själv som, på grund av det uppstod ur rädsla, inte var förenligt med kärlekens eller skapelsens lagar. I vetskap om att det existerade i ett till­stånd som inte var förenligt med Guds lagar gjorde det av Gud en varelse att frukta, att vara rädd för, förlängde således rädslans cykel och var oförmöget att befria sig från den.

12.10   Vad skulle vara ett större steg i hela skapelsen än ett fysiskt själv som kan välja att uttrycka Självet inom ramen för kärlekens lagar? Ett fysiskt själv som kan uttrycka sig självt inifrån sanningens hus på sätt som är förenliga med frid och kärlek är nästa steg i skapelsen, Guds sons återfödelse, känd som uppståndelsen.