Min lära
Ord och begrepp kan inte öppna ditt
hjärta. Endast kärlek kan det.
Det har gått nästan två tusen år sedan min födelse
och sedan förkunnandet av min lära, som en gång var som en vild fors, men som
nu har krympt till en tynande rännil. Ni har rationaliserat mig och inrättat en
plats åt mig – måhända en upphöjd plats – men en avlägsen sådan. Ni har
placerat mig långt ovanför er där jag inte utmanar er. Genom att göra mig till
en gudom, Guds enfödde son, slipper ni behöva leva upp till mig som förebild.
Samtidigt är jag som förebild själva kärnan i min lära. Om ni inte ens försöker
efterlikna mig, vad är det då för mening att tro på mig?
Min lära är inte bara en intellektualiserande
undervisning. Den är konkret praktisk. ”Älska din nästa” är inte ett abstrakt
begrepp. Det är en enkel idé som bjuder dig att agera konkret. Jag har inte
bjudit in dig till en diskussionskväll för att vi ska lägga fram teorier och
argumentera. Jag har inte bett dig fördjupa dig i och att debattera skrifterna.
Jag bad dig att göra det du har så svårt att göra: att gå bortom din begränsade
uppfattning om vem du är. Vilket som helst av mina råd skulle kunna ensamt kunna
hålla dig sysselsatt resten av ditt liv. Trots att de är lätta att förstå,
ligger utmaningen i det konkreta handlandet de uppmanar till.
Om jag skulle ha dött för dina synder, då finns
inget mer du skulle behöva göra. Varför uppstiger du då inte till himlen med
hjälp av din starka tro på mig?
Jag ska berätta varför. För att, trots din tro, är
du inte lycklig. Du känner ingen frid. Du har placerat mig så långt ovanför dig
själv, att jag inte kan nå dig.
Ta ned mig från piedestalen, kära bror eller syster,
och låt mig vara vid sin sida där jag hör hemma. Jag är, helt och hållet, helt
villkorslöst, din like. Vad jag har gjort, kommer du också att göra, och mer
därtill. Mina tankar och handlingar kommer inte att rädda dig, men dina egna kan
att göra det. Bara om du blir Kristus, kommer världen att finna frid. Om du
vill kunna se mig som din konung, måste du bli en konung själv.
Skapa inte detta avstånd mellan oss, för jag är
densamme som du. Vad du än är - en tiggare eller en tjuv, en helig man eller en
kung – så är jag det också. Jag har placerats på otaliga piedestaler, jag har
kastats ned i otaliga rännstenar. Endast genom att jag har upplevt själva kärnan
i både glädje och smärta kan jag gå genom medlidandets dörr.
Jag föddes i ett stall av en enkel kvinna. Hon var
inte jungfru mer än din mor var det. Du har gjort henne speciell av samma skäl
som du har gjort mig speciell – för att skapa ett avstånd mellan oss, för att
kunna hävda att det jag gjorde, kan du inte göra.
Om mitt liv ska ha någon som helst mening för dig, måste
du inse att jag inte ser mig som speciell. Varken Maria eller jag är mer
andliga än du. Vi är lika dig på alla sätt. Din smärta är vår smärta. Din
glädje är vår glädje. Om detta inte var så, skulle vi inte kunna lära ut något.
Håll oss inte på armlängds avstånd. Omfamna oss som
dina likar. Maria kunde ha varit din mor. Jag kunde ha varit din son.
Handling, inte ord
Kärlekens språk är inte ett språk som
bygger på ord.
Var och en som handlar kärleksfullt återvänder till
det gudomliga hemmet. Det spelar ingen roll vilken väg hen tar eller vad hen
kallar den. Ingen väg är bättre än någon annan. Du återvänder inte fortare om
du tror på mig än om du tror på Krishna eller Buddha. Den man eller kvinna som
älskar mer färdas snabbare. Detta är sanningen.
Religioner, sekter, dogma är inget annat än hinder
på vägen hem. Den som tror att hen sitter på den enda sanningen bygger sitt hus
på kvicksand. Det kommer inte ta lång tid innan hen upptäcker att hens stolthet,
trångsynthet och intolerans leder till undergång.
Om du är en kärleksfull person, spelar det någon
roll om du är jude, muslim eller taoist? Kärleken talar, helt oberoende av
hur du tror. Kärlekens språk är inte ett språk som bygger på ord. Några enkla
ord och en beröring som kommer från hjärtat räcker för att förmedla din kärlek
till, och ditt accepterande av, din nästa.
Ord och begrepp kommer inte att öppna ditt hjärta.
Endast kärlek kan öppna ditt hjärta. Praktisera min lära om kärlek och
förlåtelse. Praktisera givande och mottagande av kärlek i allt du gör – i din
familj, med dina vänner, i ditt samhälle, till och med mot främlingar. Låt inte
skillnader i tro, kultur eller hudfärg hålla er åtskilda. Dessa saker utgör
bara sådant som skyler sanningen om vilka ni är. Om du vill se det sanna, måste
du lära dig att se förbi det yttre. Du måste lära dig att se inte bara med dina
ögon, utan med ditt hjärta. När du gör det, kommer du inte att se ”andra”, utan
bara bröder, systrar, vänner.
När du ser med ditt hjärta, känner du din väns
smärta och förvirring. Din medkänsla väcks för det universella lidande ni bägge
är en del av. Ur denna medkänsla kommer kärleken – inte den kärlek som vill
fixa till eller ändra på någon – utan den kärlek som accepterar, bekräftar,
berör, skapar vänskapsband och som ger kraft.
Kärlek är den enda ingången till ett andligt liv.
Utan kärlek återstår bara dogma och rigida övertygelser baserade på rädsla.
Utan kärlek finns ingen medkänsla eller välvilja. De som dömer andra, predikar
för dem eller försöker att frälsa dem, projicerar bara sina egna rädslor och
tillkortakommanden. De använder religionens ord som ersättning för den kärlek
de varken kan ge eller ta emot. Många av de som är mest vilse och avskurna från
kärleken vistas i predikstolens skugga och bestiger dömandets trappa varje
söndag för att sprida rädslans budskap. Döm dem inte, för de ropar efter kärlek
på sitt eget smärtfyllda sätt. Men ta inte emot den skuld de vill lägga framför
dina fötter. Den är inte din.
De som lever ett sant andligt liv – oberoende av tradition
– lever centrerade i sin kärlek till Gud och till sin nästa. När de möts önskar
de varandra väl och ger varandra uppskattning. För dem betyder titlar och
beteckningar inget. För dem som praktiserar sin tro är Gud Konungarnas Konung,
och män och kvinnor, oberoende av vilken trosriktning de tillhör, är ovillkorligt
likar. De är i lika mån älskade och bekräftade av Gud. Inga utstötta finns,
ingen kallas hedning.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
religiös dogma, självrättfärdighet och högfärdighet leder till åtskillnad, uteslutning
och alienering. Dessa är dömandets verktyg, inte kärlekens.
Mina lärjungar lär sig att se på allt som händer med
öppet hjärta och öppet sinne. De blir allt mer villiga att överge sina gamla
begränsande föreställningar och fördomar. De dömer inte sig själva eller andra
för misstag som begås, utan försöker att lära sig av sina misstag så att de
inte upprepas.
Mina lärjungars relation med Gud växer dag för dag
till allt större respekt och närhet. De lär sig att låta Guds kraft leda sig
genom livet. De tänker på mig och har mig som förebild i sitt handlande, och det
hjälper dem att göra detta.
Vägen jag visar dig är öppet tillgänglig. Vem som
helst som vill följa den, kan det. Inga förberedelser är nödvändiga – inget dop,
ingen bekännelse, inga ritualer. Ingenting i det yttre kan hindra dig från att
ta min lära till dig.
Men detta betyder inte alltid att du är redo att beträda
denna väg. Om du fortfarande håller fast vid dogma eller trosläror, kommer du
inte kunna ta det första steget. Om du är övertygad om din egen eller andras
ondska eller skuld, kommer du inte kunna gå framåt på vägen. Om du tror att du
redan sitter på alla svar, kommer du kunna börja röra dig framåt, men du kommer
att befinna dig på en annan väg.
Min väg är öppen för alla, men få beträder den. Få
är villiga att ge upp vad de tror att de vet för att lära sig det de ännu inte
vet. Det var så här när jag själv anträdde min väg, och det är på detta sätt än
i dag. Många är kallade, men få svarar an på kallelsen.
Vilka är mina lärjungar?
Eftersom de lär ut endast kärlek, är de
uppfyllda av frid.
En lära är bara levande i den utsträckning människor
förstår den och lever efter den. Den är som musikstycke. Det kommer inte till
liv förrän någon framför det.
Mina lärjungar praktiserar kärlek och förlåtelse
varje dag. De gör inte detta perfekt. Men de gör det ärligt och på allvar. De
begår misstag, men upptäcker att de har begått dem, och anstränger sig att lära
från dem.
Mina lärjungar är visa, men de skyltar inte med sin
visdom. De söker inte uppmärksamhet, utan arbetar för att hjälpa andra hitta sin
egen kraft i tankar, tal och handling.
Mina lärjungar lägger inga hinder i vägen för dem
som vill beträda sanningen väg. De håller dörren öppen för var och en som är
redo att gå genom den. De lever den kärlek de talar om. De är förebilder för
läran.
Mina lärjungar vet att jag inte kom för att dö för
deras synder. De vet att jag kom för att leda dem tillbaka till oskulden och
för att få dem se oskulden hos andra. Mina lärjungar ser ljuset i varje själ.
De uppehåller sig inte vid mörkret, för de vet att mörkret egentligen inte är
verkligt. De fokuserar på alla varelsers inneboende godhet, för ondska är blott
frånvaron av något som aldrig kan tas bort helt och hållet.
Mina lärjungar uppehåller sig inte att något skulle
fattas eller behöva rättas till, utan de fokuserar på det som alltid finns där
och som aldrig kan försvinna, det rätta och det goda. De söker inte efter
svaghet, och därför ingjuter de styrka. De letar inte efter det kränkta eller
sårade, och därför hjälper de människor att finna sin tacksamhet.
Mina lärjungar vet att när någon uppvisar ovänlighet
mot någon annan så beror det på upplevd brist på kärlek i ens liv. Den som
attackerar kan inte veta att hen är älskad.
Mina lärjungar lär ut kärlek genom att älska och
acceptera andra som vilka de är. I allt de gör, visar de andra att de är värda
att älskas. Eftersom de lär ut endast kärlek, är de uppfyllda av frid. Och ju
fridfullare de känner sig, desto kärleksfullare kan de vara.
Mina lärjungar vet att människor ofta glömmer
sanningen om vilka de är. De tappar bort sig själva i sina roller och plikter.
De tar varandra för givna, och glömmer att öppna sina hjärtan. Mina lärjungar
klandrar dem inte för att de glömmer, utan påminner dem vänligt, varje gång,
att det är möjligt för dem att ge och att få kärlek.
Mina lärjungar stärker det goda och det sanna, och
låter illusion och det falska falla undan av sig självt. De kritiserar inte
någon för begångna misstag, eftersom det bara skulle öka den skuld personen
känner. I stället berömmer de personen för hens villighet att lära av misstaget
och att växa.
Jämlikhetens lära
Jag kallar dig att
acceptera varje person du möter som Guds Barn.
Min lära är en lära om absolut, villkorslös
jämlikhet. Jag kallar dig att förkroppsliga kärleken, icke-dömandet och
medkänslan. Jag kallar dig att acceptera varje person du möter
som Guds Barn, lika perfekt som du och jag. Jag kallar dig att ge andra den
kärlek och den frihet Gud har givit dig.
Om du vill vara kärlekens budbärare, måste du praktisera
både givande och mottagande, både att leda och att följa, både att tala och att
lyssna, både att handla och att avstå från handling. Kärleken kommer naturligt att
flöda till dig och från dig när du accepterar och integrerar allt som du erfar
och upplever, och därigenom blir helgjuten, odelat hel. Du är, liksom jag, Guds
Barn.
Är du man, ska du både ta fadersrollen och omfamna
moderns kvalitéer. Är du kvinna, ska du både ta modersrollen och omfamna
faderns kvalitéer. Precis som att Gud varken är man eller kvinna, utan bägge
samtidigt, är även du en syntes av manligt och kvinnligt inom en kropp och ett sinne.
Kvinnor är i min lära jämlika med män. De som har förvägrat kvinnor deras rättmätiga
plats i min kyrka har förvanskat min lära. Homosexuella, färgade, asiater,
spanjorer, fundamentalister, buddhister, judar, till och med jurister och
politiker, har alla plats i trons gemenskap. Var och en är välkommen. Ingen kan
uteslutas. Och alla som deltar i gemenskapen måste få tillfälle att tjäna andra
i ledande roller.
Min lära har är inte exkluderande eller inbjuder till hierarkier. Den leder inte till diskriminering, ojämlikhet eller orättvisor. Du som använder min lära på detta sätt har förvrängt den och har missbrukat den. Du har förvandlat tillbedjans hus till rädslans och skuldens fängelse. Du måste inse detta och försona dig med dem du sårat och behandlat orättfärdigt. Du döms inte för dina misstag, men du dömer dig själv om du fortsätter begå dem. Släpp detta. Du kan växa. Du kan förändra dig. Du kan bli klokare. Du kan sluta vara rädslans budbärare, och börja bli talesperson för förlåtelse och kärlek.
