När jag sedan såg vad jag hade gjort, såg jag hur ”slumpen” ordnat denna symboliska bild, som talar till mig så här:
”Kristus i mig kan
avsluta min gamla inre strid mellan mitt ego och min inre krigare. Han skapar
balans med hjälp av hjärtat och han lyser upp min väg.”
Och, jag kom att tänka på följande stycke i En kurs i kärlek (A2.11.3):
”Att föra en kamp mot egot har
blivit den huvudsakliga sysselsättning många begåvade och lärda människor ägnar
sig åt. Detta är den klassiska kampen som uppvisats i alla myter och
berättelser om krig och kamp. Det är den kamp som i dina föreställningar har
nått ända till änglarna. Egot är draken som måste dräpas, den onde tyrannen som
måste störtas, den konflikt som får alla hjältar att välja sida och börja kämpa
man mot man.
…
Du är kallad till frid, en frid som börjar och slutar med att du upphör med att
föra en kamp mot egot.
…
Egot är den enda osanning som fått många namn och många ansikten och det enda
som du givit makt att föra en kamp mot sanningen, eller Gud. Kom ihåg, nu och
för alltid, att du och Gud är ett och att när du frestas till att föra en kamp
mot Gud, för du bara en kamp mot dig själv.
…
En kärleksfull Gud tar ingen strid, för sanningen behöver inget beskydd.
…
Inse att när du tror att en total omvändning i tänkandet angående dig själv och
din värld kommer att bli svår, lyssnar du till ditt ego. Kristus i dig känner
inte av några svårigheter.
…
Ett alternativ existerar. Alternativet är att ta bort all tro från din övertygelse
om ego-självet. Alternativet är att ersätta övertygelsen om ett ego-själv med
övertygelsen om ett Kristus-själv. Fullständigt ersätta. Så länge du håller
fast vid båda identiteterna kommer inte världen att förändras och du kommer
inte att veta vem du är. Du kanske tror att du vet, och du kan slösa mycket tid
på varseblivna stridigheter, och kämpa tappert för att det goda ska vinna över
det onda. Men detta är inte det nya sättet.”
